Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erkebiskop Olof - Tilldragelserna under år 1435
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Något som visar Nils Ragvaldssons anseende hos
de utländska kyrkofäderna är den omständigheten
att han jemte flera andra utsågs till sändebud vid
fredsunderhandlingarna i Frankrike mellan Carl VII och
hertig Filip den gode af Burgund, hvilken dittills
i Frankrikes krig med England varit det senares
bundsförvandt. Och vid dessa underhandlingar
tog Vexiöbiskopen en ganska liflig del, sökande i
synnerhet förmå konungens af England sändebud att
blifva mera benägna för freden. Efter återkomsten
från denna beskickning visades sändebuden den äran,
att de på kyrkomötet fingo sitt säte på sjelfva
kardinalsbänken, och derifrån höll biskop Nils ett
tal med anledning af Esaias ord: »Glädje och fröjd
skall finnas der inne, tacksägelse och lofs röst!»
– Detta egde rum i November 1435. Biskop Nils var
sålunda detta år borta från Sverige.
Men vi öfvergå till förhållandena här hemma och till
berättelsen om striden med konung Erik.
Tilldragelserna under år 1435.
Det omtalade mötet i Halmstad egde, som nämndt är, rum
i Maj 1435. Å Sveriges vägnar infann sig der den förra
året hemkomne erkebiskopen samt jemte honom biskop
Knut i Linköping och biskop Sigge i Skara, äfvensom
riddarne Nils Erengislesson, lagman i Södermanland,
och Knut Jonsson, lagman i Vestergötland, samt Magnus
Gren, som var sven af vapn. Sex danska herrar infunno
sig äfven, bland hvilka voro biskop Jöns från Roskild
och Hans Laxman, djekne i Lund.
Här fattades det beslut, att konungen skulle komma
till Stockholm i Juli månad och der möta Sveriges
rikes råd och andra män på hela rikets vägnar, och
då skulle all missämja upphöra och de 12 förordnade
skiljomänneö afgöra alla besvärspunkter. Vidare skulle
då hela landet med alla obrända slott antvardas
i konung Eriks händer, hvaremot han skulle lofva
Sveriges folk att få njuta Sveriges lag efter den ed
som konungen svurit. De slott, konungen ännu egde
i handom, skulle njuta den vanliga uppbörden af
omkringliggande allmoge, dock skulle riksens råd i
Sverige tillsätta två gode män eller en i hvart län,
hvilka skulle tillse, att slotten finge sin rätt och
att ingen tvedrägt uppkomme mellan embetsmännen och
allmogen. All skada, som blifvit någon tillfogad
sedan sista mårtensmessan, skulle godtgöras genom
förlikning eller genom laga dom, alla fångar sedan
sista uppresningen sättas på fri fot, och Halland
återlemnas till kungen. Engelbrekt skulle förlänas
med Örebro slott och Erik Puke erhålla Rasbohundare
i förpantning, och skulle det efter hans död inlösas
från hans arfvingar af kronan. Slutligen beslöt man,
att riksmarsk och riksdrots skulle tillsättas.
En märkelig punkt i detta Halmstadsbeslut är
den tredje punkten, som lyder så: »Item att
sammanbindelsebrefvet, som riken äro med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
