Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget utbryter å nyo - Carl Knutsson blir rikshöfvidsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle genom detta hus smyga sig in i staden,
men svenskarne voro på sin vakt och drefvo fienden
tillbaka. Dock lyckades danskarne antända huset,
men elden släcktes snart. Andra försöket gjordes mot
den sidan, der borgarena hade vakthållningen.
Kyndelsmessoaftonen den 31 Januari, just som borgarena
höllo på att äta, gjordes ett nytt utfall från
slottet. Borgarena blefvo alldeles öfverraskade,
en stor del af dem nedgjordes och slagtarbodarna
antändes, hvarpå danskarne åter skyndade upp till
slottet. Det blåste en stark storm om dagen och
till all olycka låg den på in åt staden, så att
slottsfolket tyckte sig hafva gjort sin sak riktigt
bra, då de från slottsmurarne sågo lågorna kasta sig
öfver staden. De sökte också med skjutande hindra
allt släckningsarbete. Men då vände sig plötsligt
vinden och dref ifrån staden, så att elden kunde
med lätthet släckas äfven denna gången. »Det var
jungfru Marias verk!» sade man. Sedan blefvo
borgarena mera vaksamme. De byggde bålverk
höga och breda och danskarne förlorade lusten
att ytterligare försöka uppbränna Stockholm.
Carl Knutsson blir rikshöfvidsman.
När underrättelsen, att borgarena blifvit
öfverrumplade, kom till Nyköping till Engelbrekt,
red han genast till Stockholm igen.
Då, heter det, började man i Stockholm tala om
nödvändigheten af en höfvidsman. Men detta tal
om behofvet af en rikshöfvidsman kommer något
oförmodadt. Man kan ej låta bli att tänka på
tillvaron af hemliga stämplingar. Man hade nyss varit
tillsammans på ett möte, der detta behof fullt ut
lika tydligt kunnat inses och verkligen efter all
sannolikhet insågs; men der väcktes ej tal om något
höfvidsmannaval. Men om det väcktes, så nedtystades
det, och man kom, såsom nämndt är, öfverens om en
delning af makten mellan marsken och Engelbrekt. Det
är också tydligt, att, om ett sådant val af höfvidsman
der blifvit företaget, så hade Engelbrekt blifvit
den som fått de flesta rösterna. Men sådant sågo icke
herrarne gerna. Man behöfver ej derför genast tänka
på afund från deras sida, ehuru sådant visserligen
fans; men det mötte ock sina svårigheter att sätta
marsk och drots såsom underordnade under någon annan
än konungen, och det hade måst ske, om Engelbrekt
blifvit väld till rikshöfvidsman.
Det är likaledes naturligt, att det var
köpstadsmännens och böndernes närvaro i Arboga,
som gjorde det nödvändigt för herrarne att få frågan
om höfvidsmannavalet uppskjuten. Men nu fans ej
detta skäl. Var valet nu nödvändigt, så måste det
ske genast utan uppskof och således utan allmogens
och köpstadsmännens besvärande närvaro. Och hvilka
skulle då blifva de väljande? Naturligtvis herrarne,
och då hade man vunnet spel.
På detta sätt låter det plötsliga talet i Stockholm om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
