Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mötet i Söderköping 1436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
båda främste embetsmän der högtidligen hyllades såsom
rikets styresmän å konungens vägnar.
När förhandlingarna voro slutade, bröto herrarne upp
från staden och orten. Drotset och marsken begåfvo
sig båda, ehuru såsom det synes på skilda vägar, till
Stockholm, der de inträffade vid Mårtensmessan. Här
uppfordrade de slottshöfdingen, herr Erik Nilsson,
att lemna dem slottet, och herr Erik villfor deras
begäran. Carl Knutsson behöll hela slottet för egen
räkning och drotset tog förborgen i besittning.
Medan herrarne voro samlade i Söderköping, der
konungens fogdar måste öfverlemna sina slott åt
marsken, infann sig äfven den välbekante förre
Dalfogden, Jösse Eriksson. Han begärde vid detta
tillfälle lejde- och säkerhetsbref af marsken. Denne
villfor hans begäran, men sporde honom, när han
lemnade lejdebrefvet, hvar han ämnade uppehålla
sig. »Jag ämnar blifva i Vadstena», svarade Jösse
Eriksson. Marsken afträdde honom derifrån. »Bönderne
unna eder alla illa», sade han, »de trakta efter
edert lif.» Men Jösse Eriksson svarade modigt: »Jag
vill stå mitt kast!»
Så kom den förr så hatade fogden till munkarne i
Vadstena och bodde der samt visade genom rika gåfvor
till klostret, huru högt han ärade det. Men hvarken
klostrets helgd eller marskens säkerhetsbref var ett
tillräckligt skydd för denne man. Bönderne i dessa
bygder mindes väl den grymme fogden, som förr en gång
i sin makts dagar var så känslolös för deras bröders
elände der uppe i Dalarne. Nu var tiden inne att
draga till doms med bondeplågaren.
Allmogen i Aska härad samlade sig till Vadstena och
rusade in i klostret, det var den 8 December 1436. Det
dröjde ej länge, förr än de kommo till tals med Jösse
i klosterstugan och här gjordes processen kort. Den
förre fogdens sjelfva uppträdande retade bönderna
till ursinnighet. Han litade på sitt lejdebref och
på klostrets helgd, men bönderne glömde båda delarne,
när de väl hade mannen inför sig. De grepo honom och
släpade honom med sig. Der månde han få »röda lufvo»
– säger rimkrönikan – och bönderne drogo honom vid
fötterna utför klostertrapporna, »så att hans nacke
kunde räkna alla trappstegen». Sedan bundo de honom
på en släda och förde honom »som ett svin» till Motala
ting.
Bönderne stälde sig i ring omkring den fångne »och
dömde strax domen så, att han skulle från hufvudet
gå».
Der huggo de det af utan flärd
med en yxa, de skötte ej svärd.
De lade hans halsben på en stock
och huggo hans hufvud från hans kropp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
