Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Osämjan mellan Carl Knutsson och Erik Puke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Marsken ville till en början ej höra
talas derom, men gaf slutligen med sig.
Följande morgon sändes derföre bud till Erik
Puke med begäran om ett sammanträde. »Får jag
gisslan», svarade Erik, »så vill jag fara till
marsken». Han fordrade tillika marskens svåger
Nils Stensson och Herman Behrman till gisslan, och
sedan marsken bifallit hans begäran, kom man öfverens
om att sammanträdet skulle ega rum fredagen. Mötet
egde rum, och Erik Puke lofvade att ej mera stå emot
marsken. Många ord vexlades dessutom herrarne emellan,
och marsken sade till Erik: »Du har ofta lofvat mig
tro, men aldrig hållit ditt löfte, dock kan du ej
bevisa, att jag brutit mot dig!» Huru talet sedan
stäldes, finnes ej antecknadt, men med sin vanliga
öppenhet utropade Erik: »Det skall ej ske, att jag
vidare visar eder ovänskap!» – Sedan aftaltes att
Erik med sitt folk skulle möta följande morgon vid
Harakers kyrka. Dermed skildes de åt och Puken red
tillbaka till de sina i Hälleskogen.
Erkebiskop Olof och biskop Thomas i Strengnäs hade nu
infunnit sig hos Carl, och omgifven af dessa samt sina
svenner och allt sitt folk red han följande morgonen
till Haraker. Det var ett förfärligt väder med stark
köld, storm och snöyra. Marsken och herrarne träffade
dock icke Puken; hela dagen förgick, utan att han
hördes af. Först mot qvällen kom Erik ridande. Marsken
sade då till honom: »Du höll ej det du lofvade i
går.» – »Jag kan ej bättre», svarade Erik, »jag kan
ej råda öfver bönderna, men säg, hvar du vill att vi
skola möta dig, så skola vi komma i morgon.» Marsken
föreslog Vesterås, men detta afslogs af Puken. »Han
skulle aldrig få bönderna att begifva sig in i staden»
– sade han. Marsken svarade då så brådt: »Men jag bär
för dem ingen fruktan; vilja de möta på en slätt,
så skall jag infinna mig; jag våndar, de voro fyra
gånger så många.» Dervid blef det. Man skulle mötas
följande morgon å Hofdista äng norr om Vesterås strax
vid Skultunavägen. Dermed skildes de åt den qvällen,
och marsken och herrarne drogo till Vesterås.
Men följande dagen blef intet möte af. Marsken
red ut på ängen tidigt om morgonen, men Puken kom
icke. Han och Dalkarlarne stannade vid Skultuna,
der de tillbringade följande natten. Ett bud från
marsken affärdades med det besked, att de följande
morgon skulle infinna sig å Hofdista äng. Marsken red
i följd deraf ännu en gång ut på den omtalade ängen,
der han väntade till middagen, utan att någon Erik
kom. Då sände Carl ytterligare bud till Erik med
förfrågan, hvarför han icke kom. Marsken visade
sig ytterst otålig, och hans farhåga, att striden
med Puken kunde få en alldeles oväntad vändning,
bekräftades af de underrättelser, som inlupo, att
Helsingar och Gestrikar voro på väg att förena sig
med Dalkarlarne. Var redan nu Pukens makt så stor,
att marsken ej kunde betvinga den med det folk han
hade med sig, så blefvo utsigterna till framgång
ännu mycket mindre, sedan Puken väl hunnit förstärka
sig. Utan tvifvel var det att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
