Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Knutsson riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att göra, det skolen I förkunna i Vårfru gillestuga,
der jag beder eder alla i morgon inställa eder.»
Tidigt följande morgonen samlades man enligt marskens
vilja i Vårfru gillestuga, och äfven köpstadsmän
och närvarande bönder voro ditkallade. Marsken
började mötet, i det han vände sig till drotsen och
högt sporde honom till, »hvi han så gjorde med hans
insegel?» – »På god tro», fortsatte han, »lemnade jag
eder mitt insegel. I besegladen dermed Helsingland
från mig, och det gjorden I mig med ond list, utan
att jag deraf visste.»
Alla häpnade vid detta marskens tal, men han
fortsatte. »Jag kan ej längre hålla ut på detta
sättet», sade han, »jag vill veta, hvem som skall föra
styrelsen i riket, om det är jag, eller om jag skall
lefva på drotsens nåd. Den som vill hålla med mig,
han följe mig, de andre blifve hos drotsen qvar!» –
Dermed gick Carl ut ur gillestugan och fortsatte sin
gång upp på slottet. Men de fleste af dem, som voro
inne i gillestugan, följde honom; endast biskoparne
och några få af de andra stannade hos drotsen.
Man kan lätt tänka sig, huru desse herrar skulle
känna sig till mods, när de blickade omkring sig
och sågo huru fåtalige de voro. Ett sådant steg af
marsken hade man ej kunnat förutse. Han ville drifva
saken till det yttersta, och hans ställning var
sådan, att man hade föga utsigt att kunna stå honom
emot. Det enda, som återstod, var derför att göra
nederlaget så drägligt som möjligt. Man kom derför
öfverens att skicka bud till marsken och bedja honom
återvända till gillestugan. Budet träffade marsken
på slottet och framförde sitt ärende. »Biskoparne
bådo honom ej vredgas så; hade drotsen gjort honom
oskäl, skulle de använda all flit att tvisten måtte
blifva förlikt.» Sådan helsning medförde budet. Men
marsken var bestämd och gaf ett allvarsamt svar. »Han
hade», sade han, »all orsak att vara missnöjd med
drotsen, som ständigt arbetade på hans undergång,
fast han alltid haft lif och blod osparda i rikets
tjenst, medan drotsen deremot aldrig utsatt sig för
minsta fara.» – »Dock vill jag», tillade han sedan,
»efter biskoparnes önskan besöka dem i morgon i
klosterstugan, säg dem det!» – Med denna helsning
kom budet tillbaka till drotsen och biskoparne.
Följande morgonen sammanträdde på marskens
kallelse alla de i Stockholm närvarande herrarne
i klosterstugan. Här upprepade marsken hvad han
yttrat dagen förut och förklarade, »att han aldrig,
så länge han lefde, ville stå sjelf andre för riket.»
– »Viljen I, att drotsen skall föra styrelsen, så
sägen det; då vill jag vara från styrelsen alldeles
frikallald!» Saken ändades så, att de fleste i rådet
förenade sig med marsken, som de formligen utvalde
till riksföreståndare.
Härutinnan måste drotsen och hans vänner finna sig,
och alla hyllade Carl såsom riksföreståndare. Carl
skulle såsom sådan ensam föra styrelsen och förläna
slott och län med råds rade. Det gick den gamle herr
Christer djupt till sinnes, att han nu skulle böja
sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
