Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Knutsson riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väntade honom, då han plötsligt hörde buller på
gården. Han lyssnade dertill ett ögonblick, men då det
var otänkbart, att någon fiende förorsakade det, lade
han ej vidare märke dertill, utan gick till sängs.
Knappt hade han dock lagt sig, förr än bullret
tilltog, det lät som rop af stridande nere ifrån
borgstugan och hastiga, kraftfulla steg af flera män
nalkades dörren till sofkammaren. Tanken på Carls bref
genomfor som en blixt den gamle herrens hufvud och
han aktade resa sig upp, då med ens dörren slogs upp
och främmande män inträngde i rummet. De rusade genast
fram till sängen, drogo upp den öfverraskade gubben
och förde honom med sig, halfnaken som han var.
Nedkommen på gården fick drotsen se, huru med allt
hängde tillsamman. Hans svenner hade till en början
med våld satt sig emot de anfallande, hvarvid tre
förlorat lifvet. Några hade tagit till flykten,
men de fleste voro fångna.
Men drotsen kastades i en släda, Carls ryttare satte
sig till häst, och så bar det af i ilande fart från
Räfvelsta gård midt i natten.
Så snart Clas Lang aftågat från Skeninge, lät Carl
en annan skara af sina svenner under anförande af
den ofvannämnde Arvid Svan och en Erik draga ned
emot Kalmar, som de tillsammans med de uppbådade
Småländingarne skulle belägra. Detta slott innehades,
som vi veta, af Bo och Bengt Stenssöner (Natt och
Dag).
Omedelbart derefter lemnade Carl sjelf Skeninge. Han
drog vesterut till Elfsborg, som han tog ifrån en
Snakenborg och gaf åt sin halfbroder Ture Stensson
(Bielke). Från Elfsborg skyndade Carl uppåt
Nerike. När han kom till Axevalla, fick han veta,
att Clas Lang utfört sitt ärende och att drotsen var
fängslad förd till Vesterås. Carl skickade genast
bud och befallning att föra drotsen till Örebro,
och dit begaf han sig också sjelf oförtöfvadt.
Här i Örebro möttes nu åter de båda männen, som
under den största vänlighet på ytan stått och stodo
så fiendtligt emot hvarandra. Carl lät först genom
någon förtrogen utforska sin gamle frände, om han
nu ändrat sinnelag och om han vore villig att lemna
ifrån sig sina slott och förläningar. »Allan hans
vilja jag göra vill!» skall den gamle mannen hafva
svarat. Hans mod var krossadt och hans kraft bruten.
Carl lät genast genom bud och bref kalla folk till
Nyköping, dit drotsens fru, Margareta Molteke, hade
tagit sin tillflykt och dit också sonen Carl genast
efter underrättelsen om tilldragelsen på Räfvelsta
hade begifvit sig. Carl skyndade sjelf till Nyköping
och förde sin fånge med sig. Men belägringen af
slottet var knappt börjad, förrän fru Margareta och
herr Carl Christersson infunno sig i lägret hos
Carl. Här kom man i närvaro af flera rådsherrar till
förlikning. Nyköpings slott skulle följande morgon
öfverlemnas åt Carl, och herr Christer endast behålla
Viborgs slott och län i Finland, Carl Christersson
skulle behålla Ringstaholm, men både han och fadern
afsvuro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
