Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Nils Stensons företag fick en snöplig ända. Han
flydde tillbaka till konungen i påskveckan och så
började Carl belägra Stegeborg i Maj månad. Något
efter helga trefaldighets söndag, som det året
inträffade den 31 Maj, var åter ett rådsmöte i
Stockholm, och vid det tillfället fattades följande
beslut:
»Kalmare dagtingan borde efterlefvas, ty, om man
afveke derifrån, skulle man sätta riket i yttersta
fara för de andra rikena i unionen, för hansestäderna,
Preussen och kejsaren; ville konungen ej efterkomma
denna dagtingan, skulle man uppsäga honom all tro
och lydnad; ville han iakttaga den, hvarpå man dock
icke synnerligt kunde lita, skulle han förblifva i
sin konungsliga värdighet och erhålla en årlig ränta
af riket, antingen han ville lefva på Gotland eller
annorstädes; hertig Christofer skulle förestå riket på
konung Eriks vägnar och om Erik vore nöjd att mottaga
en viss ränta, kunde man äfven taga Christofer till
konung. Det kunde väl synas nyttigast att taga en
infödd svensk man till konung, men i anseende till den
rådande oenigheten i landet vore det nu icke rådligt;
man skulle derigenom äfven gifva anledning till mindre
goda omdömen om svenskarne, emedan det då skulle
sägas, att allt hvad man hittills gjort att försvara
rikets frihet, icke skett derför, utan derför att
man icke kunde tåla någon utländsk herre, och skulle
både konungen, de danske och andre utländingarne
förebrå dem, att de satt sina sigill under fördraget
i Kalmar. Detta allt borde med försigtighet meddelas
marsken och de andre herrarne vid Stegeborg.»
Utan tvifvel ser man här ett mot Carl fiendtligt
parti, som dock icke i likhet med Christer Nilsson
och herrarne af Natt- och Dag-slägten sökte sitt stöd
i den gamle unionskonungen, utan i en ny, hvars namn
nu började framskymta från grannriket, och som redan
börjat underhandla med herrarne i Sverige.
Christofer af Bayern var konung Eriks
systerson. Danskarne hade redan på hösten föregående
året 1438 skrifvit till honom och bedt honom skyndsamt
infinna sig hos dem och öfvertaga styrelsen öfver
deras rike. Vi hafva förut nämnt, att missnöjet
med konung Erik ingalunda var mindre i Danmark
än i Sverige. Det långvariga kriget med Holstein
om Sleswig och de tryckande bördor det medförde,
Eriks i allmänhet odugliga regering, som också haft
Sveriges utträdande ur unionen till följd, de många
pomerska riddarne, som konungen gynnade och försåg
med län framför infödda danska män, och slutligen –
något som väckte den största oviljan – konungens
bemödanden att få sin brorson, hertig Bogislaw till
efterträdare – se der i allmänhet hvad som i Danmark
väckte missnöje och bitterhet mot Erik.
Eriks kärlek till en af sin aflidna drottnings
hoftärnor, som hette Cecilia, skall också i sin mån
hafva bidragit att minska folkets kärlek och aktning
för honom, och en sägen går, att det varit Cecilia,
som förmått honom att lemna Danmark och slå sig ned på
Gotland. En dansk riddare, den mäktige Olof Axelsson
Tott, skall en gång i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
