Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Christofer af Bayern. Christofer kommer till Sverige - Carl Knutssons förhållande till konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skilnaden mellan dessa båda män, som nu i all förtrolighet
arm i arm nalkades Sveriges hufvudstad. Christofer var
en liten, undersätsig man med ett godmodigt ansigte,
och glädje och njutningsbegär lyste ur hans ögon. Men
vid sidan af den höge, reslige riksföreståndaren,
huru skulle han taga sig ut inför folkets ögon? De
der allvarliga, manligt sköna dragen, dessa strålande
ögon, detta majestät, som utmärkte Carl Knutsson –
det snarare förökades än minskades vid konungens
sida. Åtminstone tyckte folket så, och hviskningar
hördes man och man emellan, som ingalunda voro till
konungens fördel. »Marsken», sade man, »är bättre
värd att bära kronan, och konungen borde vara hans
tjenare!» – Och man gick ännu längre, hviskningarna
började innehålla hot emot dem, som så stält till att
marsken blifvit skild från riket. »Gud bedröfve dem
det gjorde och ville», så hette det, »och oss så från
marsken skilde. Marskens like få vi aldrig igen.»
Den gången hörde konungen intet af detta prat, utan
vägen till stadsporten och derifrån till slottet
fortgick, utan att glädjen stördes. På slottet blef
han mottagen med all möjlig ståt.
Vistandet i Stockholm blef då ej långvarigt. Konungen
begaf sig till Upsala för att hyllas på Mora-äng och
sedan krönas. Helga kors afton eller den 13 September
mottog konungen folkets trohetsed och hyllning och
svor sin konungaed vid Mora stenar, och dagen derpå
skedde kröningen i Upsala domkyrka, som då kort
förut blifvit färdig. Efter kröningens slut slog
konungen icke mindre än 76 herrar, både svenskar,
danskar och tyskar till riddare. Carl Knutsson var
den förste. Alla omkostnader vid konungens ankomst
och vid kröningen hade blifvit besörjde och utlagde
af Carl Knutsson.
Man återvände till Stockholm, och Carl öfverlemnade
till konungen Stockholms slott och län samt
nedlade sitt riksföreståndareembete i konungens
händer. Konungen utnämnde honom till rikets drots
och gaf honom tillökning i de förläningar, han förut
bekommit. Bland annat erhöll han Svartsjö slott och
län.
Carl Knutssons förhållande till konungen.
Det goda förhållandet mellan den mäktige för
detta riksföreståndaren och den nye konungen
förändrades snart. Något sådant visade sig redan
i Upsala. Konungen skulle en dag begifva sig till
kyrkan och marsken ämnade följa honom. Då vände
sig konungen till marsken och bad honom ej gå så
nära. »Vi hafva haft stor nesa deraf», sade han;
»redan när vi drogo in i Stockholm, var det talet
gängse bland folket, att I ären bättre värd kronan
än jag, och att vi borde eder tjenare vara, emedan
I är den skönare mannen.» Marsken log vid konungens
ord, som knappast kunde tagas för annat än skämt,
och svarade: »En dåre må säga hvad han vill, nådig
herre; hvar god man kan väl förstå, att jag ej kan
i skönhet liknas vid eder.» –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
