Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den inre styrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom då tiil Seland och lät stämma ting vid hamnen,
köpmanshamnen, som danskarne kallade den; eller
Selands hamn, som den kallades af utländingar. Olof
talade här till den församlade menigheten och
uppbjöd hela sin vältalighet för att vinna folket.
En gammal gråskäggig bonde steg då fram ur mängden
och svarade konungen och utbredde sig öfver konung
Olof sjelf och hans ovanliga egenskaper. Härunder
förgick tiden och det sades till Olof, att stora
fartyg började visa sig i farleden. Konungen blef
något orolig, men den gamle bonden bad honom vara
vid godt mod. »Det är köpmansskepp», sade han, »och
sådana komma här alltid vid denna tid i mängd för
handelns skull.» Olof lugnade sig och började åter
underhandla, men då kom ett nytt bud, som omtalade
detsamma som nyss om de stora fartygen. Bonden sökte
åter betaga honom all fruktan, men nu var Olofs
misstanke väckt och han skickade ett pålitligt bud
till stranden att taga reda på förhållandet. Detta
kom genast tillbaka och bekräftade konungens tanke,
att det var krigsskepp. Han aflyste derför tinget,
i det han förebrådde bonden att denne sökt bedraga
honom. »Dock är det sant», skall denne hafva svarat,
»hvart ord som jag har sagt. Dessa äro just de rätta
köpmän, när man vill handla om Danmarks rike, och de
hålla det falt för godt jern och stål!» Den norske
konungen lyckades emellertid undkomma.
Köpenhamn var till en början endast ett fiskläge,
tills konung Valdemar den store gaf detta jemte
omliggande trakt och en stor del af Amager åt biskop
Absalon, hvilken egentligen var den som anlade
staden. Hamnen var beqväm och låg beqvämt till både
för fredliga värf och krigets. Biskop Absalon anlade
derför här en befästad borg och omkring densamma
samlade sig småningom det ena huset efter det andra,
tills det blef en ansenlig stad. Biskop Absalon
testamenterade denna stad till Roskilds biskopsstol
och alla biskopar der voro synnerligen måne om den
raskt uppblomstrande staden.
Christofer II bortpantade slutligen, fastän han icke
egde denna stad, Köpenhamn till grefve Johan och
derefter kom staden, som förut är berättadt, till
konung Magnus Eriksson i Sverige. Konung Valdemar
Atterdag lyckades genom svek narra till sig staden
från Magnus Eriksson och förmådde äfven biskopen i
Roskild att till en viss tid afstå staden åt Danmarks
konung. Det var år 1341.
Sedan var Köpenhamn under de följande hundrade
åren ett ständigt tviste-äple mellan biskopsstolen
i Roskild och danska kronan. Men Valdemars dotter
Margareta var icke den som i brådkastet släppte ur
händerna hvad hon kunde behålla, och icke heller
konung Erik lät på något vis förmå sig att återlemna
Köpenhamn, der han ofta vistades. Då inträffade år
1441 i Roskild en brand, som förstörde konungaboningen
samt en stor del af staden och domkyrkan. Konung
Christofer lyckades då komma till en slutlig
uppgörelse med biskopen, och samma år han der tog
sitt konungasäte, gaf han staden en ny och förbättrad
stadsrätt. Det var år 1443 den 14 Oktober.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
