- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
229

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af Christofers regering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förfärdiga det och år 1412 nedsattes det framför
högaltaret i klosterkyrkan. Det nämnes uttryckligen
att detta skrin och helgonets hufvud buros för att
visa drottningen klosterfolkets ärebetygelse.

När drottningen derefter steg öfver tröskeln in i
kyrkan, uppstämdes: Te deum laudamus (O Gud, vi lofve
dig!).

Sedan fortgingo några dagar, utan att glädjen och
belåtenheten på något sätt stördes. Konungen begaf
sig till Jönköping, der han befann sig den 21 Januari,
bland annat afgjorde en tvist mellan riddaren Anders
Johansson och Birger Trolle. Men klosterfolket hade
anhållit att få andraga några besvärspunkter inför
konungen, och denne hade lofvat höra dem. Torsdagen
infann han sig derför åter i Vadstena och inträdde
i refectorium, som brödernes matsal kallades, för
att uppfylla sitt löfte, och då framburos klostrets
klagomål. Först klagados öfver, att klostrets
landtbönder och borgare icke fingo njuta den frihet,
konungen lofvat, men konungen låtsade icke höra denna
klagan. Vidare anhöll man, att af den bröllopsgärd,
som var pålagd klostrets landtbönder, en del måtte
få behållas till att upphjelpa klostrets koppartak,
som behöfde lagas. Härtill svarade konungen nej.

Slutligen klagade munkarne för konungen, att
åtskillig skada skedde klostret af flera herrar och
riddare. Konungen svarade härtill, att saken skulle
afgöras af honom och riksens råd på den herredag, som
följande månaden skulle hållas i Stockholm. Derpå
lemnade konungen med de få riddare, hvilka då
voro honom följaktiga, refectoriet. Kort derefter
lemnade han med sin drottning och sitt lysande följe
Vadstena.

Klosterbröderne och systrarna utsago oförtöfvadt
den ofvannämnde Johannes Borquardi jemte en lekman,
som också var broder, Johannes Magni, att afgå till
herremötet i Stockholm. Der bedrefvo de klostrets sak
med klokhet och framgång, ehuru ej allt återvans af
det, som klostret ansåg sig hafva förlorat.

Synnerligen mycket vann således icke S:t Birgittas
klostersamfund af detta sm kunglige broders besök.

Konungen begaf sig från Vadstena uppåt mellersta
Sverige. Han var den 25 Januari i Örebro och den i
Februari i Arboga.

I Stockholm sammanträdde den nämnda herredagen
i Februari 1446. Man känner föga af hvad som
här förehades. Men tiden var bekymmerfull. Pest
och hunger härjade landet; den förra rasade
synnerligast 1444, den senare 1445. Dertill voro
underrättelserna från den östra grannen långt ifrån
goda. Sammanstötningar hade egt rum på gränsen af
Finland, mellan Carl Knutsson på Viborg och ryska
adelsmän i granskapet. Detta skall hafva skett redan
1444. Fångar, som Carl tagit, utlöstes af ryske
storfursten Alexander Wasiliewitsch.

Men det var ej blott Finland, som oroades af
Ryssarne. Äfven söder om finska viken visar sig tidigt
fruktan för den mäktiga grannen och behof att söka
skydd emot honom. Nu kom en biskop Ludolf öfver från
Ösel till Sverige att söka skydd mot ryssarne och
inleda underhandlingar om ett förbund mellan konung
Christofer och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 25 11:51:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free