Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Knutssons försvarskrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sidan om Vettern. Också sade ryttarne till hvarandra,
när de redo tit ur Jönköping: »Vi kunna glada rida, ty
ingen i Sverige vågar oss bida.» Och konung Christian
sjelf, der han red sin ståtliga häst, omgifven af
de tyska furstarne och de många riddarne, lät med
glad förtröstan sin blick fara öfver den framtågande
hären. Och krigsmusikens lifvande toner, trumpeternas
smattrande jemte pukornas dån ledsagade konungens
tankar på deras flygt. Hela hans krigståg var ju
blott som en lustig jagt, villebrådet var inringadt
och kunde ej undkomma, jägaren ryckte blott närmare
sitt mål.
Holaveden, Östergötlands gamla gräns i söder, sträcker
sig från Vettern i östlig riktning till den stora
sjön Sommen. På ömse sidor om skogsberget, som än
bildar trånga fördjupningar, än brant stupar ned
mot Vettern och Sommen, gå tvänne vägar från Småland
inåt Östergötland och Linköping. Den vestra kommer
från Jönköping och går utefter Vettern norr ut till
Vadstena öfver Omberg. Denna väg har ifrån gamla tider
varit den mest befarna för dem, som färdats mellan
det mellersta och det sydvestra Sverige. Här sågo vi
Erik Menved med sin stolta riddarehär en gång komma
tågande, då han ville hjelpa sin olycklige svåger,
konung Birger, mot hans båda upproriska bröder. Konung
Birger stannade i Jönköping, medan den danska hären
tågade fram mot Holaveden och vid Svem eller Svemb
stötte på de svenska hertigarnes folk.
Svem ligger i Ödeshögs socken, och der ligger äfven
hemmanet Narbäck. Det senare ligger vid sjelfva
gränsen mellan Småland och Östergötland, det förra
längre norrut vid den genom Visjön flytande Svemsåns
utlopp i Vettern. Norra delen af denna vidsträckta
socken är slättland, utom vid stranden af Vettern;
den södra fylles af Holavedens skogbevuxna åsar.
I denna gränsskog stodo ändtligen svenske män färdige
att möta fosterlandets fiender. Det var hufvudsakligen
allmoge under anförande af Östergötlands lagman,
Erik Nipertz, en man som är oss bekant från det
föregående. Men äfven biskop Nils i Linköping
hade sändt sitt folk hit till gränsen att möta
danskarne. Stora bråtar voro huggna i skogen, der den
danska hären skulle tåga fram, och der bakom mellan
de höga träden stodo de svenske bönderne med sina
pålyxor och pilar.
Bullrande tågade den danska hären fram, och ljudet af
deras musik hördes långt ifrån, tilltagande allt mera,
ju närmare de kommo förhuggningarna. Men bönderne
stodo tyste, afbidande stridens ögonblick. Det var
vid Narbäck de befunno sig.
Allt närmare och närmare hördes trumpetstötarne från
den antågande fienden, allt häftigare klappade hjertat
i de svenske krigarnes barm. Nu syntes förtrafven af
fienden, han tågar modigt in genom bråten, och efter
följer den öfriga hären, led efter led, afdelning
efter afdelning. Skämtet och smädeorden öfver de fega
svenskarne, som ej vågade bida, fortforo att flöda
från allas läppar. De svenske bönderne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
