Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thord Bondes bröllop och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
systrarna. Klostersystrarna gladdes, när de sågo
det. »Det bevisade», menade de, »hennes kärleksfulla
längtan att inträda i klostret.»
Så slutade akten, bröllopsakten, såsom det heter,
emedan nunnan vigdes till Kristi brud. Alla begåfvo
sig åter från kyrkan. Men konungadottern stannade
qvar. För henne fingo numera ej lifvets fröjder ega
något värde. År gick efter år, och motgångar hemsökte
hennes fader och lyckan log ömsom, men hon framlefde
sin ungdom inom klostret, tills döden befriade henne
och förde henne till den sanna bröllopsglädjen i
himmelen. Hon dog, 23 år gammal, den 15 April 1469,
och begrofs samma dag, sedan en messa, pro defunctis
(för de döda), blifvit sjungen.
Men konungen och riddarne och biskoparne och de många
danskar, hvilka jemte erkebiskop Tuvo befunno sig i
Vadstena och öfvervarit akten i kyrkan, gingo till
en annan bröllopsfest, der bruden ej skulle vigas
till fängelse, utan att fullgöra Guds bud och vilja
med menniskans vistelse här i verlden. Det var den
tappre Thord Bondes bröllop med Iliana Tott, som nu
skulle försiggå.
Bröllopshuset var kosteligen tillredt och intet
sparades som kunde göra det svenska hofvet lysande
och präktigt i de närvarande utländingarnes
ögon. Fjortonhundra silfverfat glänste på konungens
bord utom en mängd andra kosteliga kärl, skålar och
dryckesbägare. Och så dansade brudgummen med sin brud
och de unge svennerne trådde dansen med de rodnande
tärnorna, medan de äldre riddarfruarna sågo derpå
och musikens toner ljödo. Allt var skämt och glädje.
Dock var det icke alltid så ärligt menadt med alla
de leenden, som här mötte Carl, hvart han vände sig
bland bröllopsgästerna. Förstulna blickar sändes och
onda hviskningar förnummos. Förderfvet lurade vid
brädden af glädjens bägare. Innan året gick till ända,
fick man väl se, hvad som nu var fördoldt.
Äfven brudgummen, den ädle riddar Thord, var föremålet
för mången mörk blick. Konungens fiender visste
väl, att riddaren var det bästa stödet för hans
tron. Knappt ett år derefter var detta stöd borta.
Anledningen till erkebiskop Tuvos och de danska
herrarnes närvaro var de återknutna underhandlingarna
om freden. Dessa förhandlingar egde dock rum före
de nyssnämnda högtidligheterna[1]. Bland de danske
herrarne voro marsken Clas Rönnov, Eggert Frille,
Åke och Ivar Axelssöner (Tott) samt Torbern Bilte de
förnämste. De voro inalles 12 och lika många voro de
fullmäktige för Sverige. Man kom öfverens om att ett
möte skulle ega rum i Kalmar i Juli månad. Der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
