- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
303

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thord Bondes bröllop och död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utnämnt, och den fortfarande allmänna öron till
följd af de olagliga skatter, hvarmed både prester
och lekmän tryckte allmogen, samt likaså klagomålen
från Lybeck öfver den ofvannämnde Olof Nilsson –
allt detta förmådde Christian att sjelf begifva sig
till Norge; det var om hösten 1453. Han sökte nu
ordna oredan och lugna sinnena det bästa han kunde,
men Olof Nilsson undandrog sig genom flykten konungens
räfst. Hans län indrogs då och öfverlemnades åt den
svenske förrädaren Magnus Gren.

I Januari 1454 lemnade konung Christian Norge, och
kort derefter kom Olof Nilsson dragandes framför
Elfsborg, hvilket slott, som vi veta, innehades af
Olof Gustafsson (Stenbock) för konung Christians
räkning, men hvilket Olof Nilsson nu genom Olof
Gustafssons godtrogenhet fick i sitt våld. Christian
uppfordrade genast Olof Nilsson att öfverlemna
Elfsborg, men denne vägrade, om han icke återfinge
sina förlorade län. Då sände Christian folk, det
var vid pingsten 1455, att med våld taga Elfsborg,
och begaf sig äfven sjelf dit på flottan. Thord Bonde
visade sig snart från Vestgötasidan, men synes icke
hafva kunnat något uträtta, liksom Christian å sin
sida förgäfves angrep honom.

Christian, som nu blef ifrigare än någonsin att vinna
slottet, återgaf Olof Nilsson Bergens län och bekom så
Elfsborg; det var den 29 Juni. Men Lödöse plundrades,
ehuru det betalt en dryg brandskatt. Thord Bonde
hindrade dock allt vidare framträngande på denna
sida.

Från Skåne gjorde danskarne under tiden infall i
Småland. De tågade längs med Helgaån och anlade vid
den lilla norr om Åsnen belägna Toftasjön en borg
eller skans, som de kallade Danaborg. Men snart stod
Thord Bonde framför det nybyggda fästet, tog det och
nedgjorde besättningen, hvarefter stället kallades
Danasorg.

Vintern emellan 1455 ocn 1456 anlade han inom norska
gränsen ett nytt fäste, som han sin konung till ära
kallade Carlsborg. Man vet ej med visshet, hvar denna
borg varit belägen, men man har förlagt den till
Quille socken söder om Strömstad, ungefär midt emellan
denna stad och Lysekil.

Här ligger tätt utmed kusten, vid ett sund,
som bildas af den utanför liggande Hornborga-
eller Hamnborgs-ön, en klippa med 300 alnars nästan
lodrät höjd, åt hafvet. Åt landsidan sänker hon sig i
tvänne afsatser, den ena 50, den andra 60 alnar hög,
ned till en djup däld, som på denna sidan begränsar
henne. På andra sidan om dälden reser sig det så
kallade Norrmannaberget. Öfverst bildar klippan en
jemn plan af ungefär 300 alnars omkrets. Så väl på
de nämnda afsatserna som omkring den öfversta planen
finnas ännu lemningar efter uppkastade jordvallar,
de förstnämnda med inmurade grofva gråstenar. Inom de
öfversta ringvallarna finnes en ansenlig vattendam med
aldrig trytande sött vatten äfvensom några obetydliga
lemningar af hus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free