Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erkebiskopen återkommer - Konung Carl nedlägger för andra gången kronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dock funnes det i några domkyrkor påfvebref, som
belade en slik erkebiskop med bann, hvarifrån ingen
utom påfven hade makt att lösa.
Vi finna konungens tanke icke strida mot kapitlets. Vi
veta också, att detta redan gjort sitt bästa för
att återkalla erkebiskopen till sin pligt. I sitt
svar på konungens skrifvelse klagar kapitlet öfver,
att dess råd icke af erkebiskopen hördes. »Hvar de
hade varit något tillsporde och hörde, skulle det
icke hafva så gått, som det gick,»
Men vi må se, huru striden utvecklade sig.
Konung Carl nedlägger för andra gången kronan.
Man var nu i December månad. Erkebiskopen befann sig
på Arnö och biskop Kettil i Vesterås. Då uttågade
en skara krigsfolk från Stockholm. Höfding för
folket var Bo Djure, och han ville på konung Carls
befallning draga till Upsala, der han trodde sig
finna erkebiskopen. Detta lyckades dock ej, men han
tog med sitt folk in i erkebiskopsgården. Han hade
äfven en hop bönder med sig.
Erkebiskopen flydde genast, så fort han fick
underrättelse om Bo Djures tåg, från Arno till
Vesterås. Biskop Kettil, Ivar Gren, David Bengtsson
och Trotte Carlsson drogo derifrån med mycket folk
till Upsala att der möta Bo Djure. Det var den 13
December som de visade sig utanför staden.
Herrarne skickade bud in till Bo Djure, att om han
ville strida med dem, skulle han draga ut ur staden
till dem. Herr Bo var ej sen att antaga den erbjudna
striden och ryckte med sitt folk ut emot biskopen
och de andra herrarne. Striden begynte, och den dagen
fick den hete biskop Kettil fullt upp att göra. Många
föllo, ännu flera blefvo sårade å ömse sidor. Men herr
Bo synes hafva behållit segern. Ty biskopen drog sig
tillbaka till Sätuna, 2 mil norr ut från Upsala. Herr
Bo tillbragte natten i staden.
Sedan ingicks ett stillestånd, som skulle räcka
till den 6 Januari 1465. Herr Bo lät mesta folket
draga hem. Med de öfriga ville han återvända till
Stockholm. På vägen blef han då vid Flottsund
plötsligt öfverfallen af biskop Kettil och kom
med knapp nöd undan till Stockholm. Biskopen
påstod sedan, att det varit Bo sjelf, som brutit
stilleståndet. Erkebiskopen bannlyste Bo Djure, men
konungen förbjöd presterna att uppläsa bannbrefvet,
och ingen prest skall heller hafva vågat uppläsa det,
så att det blef utan verkan.
Tiondedag jul kommo herrarne tågandes för Stockholm
med all den makt, de kunnat draga tillsammans, och
hade äfven allmoge med sig. Följande dagen stormade
de mot staden. Ivar Gren anföll Gråmunkeholmen och
herr Erik Nilsson (Oxenstierna) stormade fram mot
Helgeandsholmen. Derunder gjorde herr Thure Thuresson
ett utfall från slottet. Men på Gråmunkeholmen
möttes Ivar Gren af Bo Djure, och denne stridde med
en sådan framgång, att Ivar måste draga sig tillbaka
på isen. Under tiden hade Erik Nilsson haft bättre
framgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
