Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erkebiskopen och Nils Bosson (Sture)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hemtat konungadottern, så att hon sannolikt
lemnade Finland på samma gång som herr Erik seglade
öfver till Sverige med Nils Bosson. Bröllopet
skulle hållas på Nyköpings slott, som innehades
af Erik Axelsson. Dit voro derför en mängd herrar
inbjudna, och dessutom »för riksens ärenders skuld»
samlades dit hela riksrådet. Äfven danska sändebud
ditväntades. Erkebiskopen, riksföreståndaren, skulle
ock komma.
Man var nu i September månad. Herr Erik Axelsson
lemnade Stockholm tillsammans med Nils Bosson för
att sjövägen fara till Nyköping. Vid Stäksund dröjde
de en stund. Herr Nils tog här afsked för att draga
uppåt Upland. Erik Axelsson fortsatte sin väg söderut
med öfver hundra svenner i blanka rustningar. Nils
Bosson drog norr ut med blott åtta.
Med dystra tankar fortsatte Nils Bosson sin väg från
Stäksund genom skären norrut, och allt dystrare blef
han, ju närmare han nalkades sitt forna hem. Snart
klöf hans köl Edsvikens välkända bölja, och ankaret
fäldes och herr Nils och hans åtta svenner skyndade
till Penningeby gård. – Der stodo blotta murarna qvar
af hvad som varit hans gård. Lugn och lycka hade bott
derinom. Nu var han plundrad, nu var han biltog, om
han ej kunde upptaga den stridshandske erkebiskopen
kastat emot honom och föra sin sak genom striden
till seger. Erkebiskopen hade sjelf manat honom fram
till striden. Välan! erkebiskopen skulle få sin vilja
fram.
Mod och kraft återvände med den vaknande stridslusten
i riddarens barm. Han kastade sig upp på sin häst
och sprängde derifrån, åtföljd af sina svenner. Vägen
togs norrut uppåt Gestrikland. Här började han tala
sin nöd för bönderna, och de trodde honom, och många
följde honom. Han var snart stark nog att angripa
erkebiskopens fogde, och det med sådan framgång att
han bemäktigade sig alla erkebiskopens hästar, borttog
skinnskatten och annat gods samt en mängd harnesk och
vapen. Fogden och hans tjenare blefvo fångna. Denna
framgång väckte förtroende hos allmogen för riddaren
och hans rättmätiga sak och bönderne började resa
sig allmänt. Äfven inåt Helsingland sträckte sig
rörelsen.
Då kom underrättelsen, att trehundra man af
erkebiskopens folk kommo dragande uppåt Gestrikland
och att de hade befallning att taga herr Nils, hvar de
kunde träffa honom. Nils lemnade derför Gestrikland
och begaf sig inåt Dalarna. Här hade han ännu
bättre framgång. Dalkarlarne följde honom villigt,
synnerligast sedan de fingo höra att det gälde att
hjelpa konung Carl mot erkebiskopen och återföra den
förre till Sveriges rike och konungadömet.
I spetsen för Dalkarlarne kom så herr Nils dragandes
söderut ned emot Vesterås, som då innehades af Erik
Nilsson (Oxenstierna).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
