Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Bosson Sture
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framgång, men hastigt kom Nils Sture öfver från Dalarna
och tog Carl och alla hans män till fånga. Frampå
våren tog Nils det ofvannämnda brefvet från konung
Carl, och derefter drog han nedåt Vestmanland och
Vesterås för att mera allvarligt verka för Carl och
hans återkomst. Han hade ock mycken framgång. Man
började i synnerhet i städerna inse, »att de som
riksens råd voro icke kunde draga öfverens. De ville
alla vara lika goda, och ingen ville lida den andra
i regementet öfver sig.» Man var utledsen vid detta
oväsende. Den manhaftige riddaren i spetsen för
Dalkarlarne tycktes lofva en bättre framtid. De hade
dragit ut för den svenske kungen, som erkebiskopen
tvänne gånger afsatt. Man borde sätta tro till
dem. Och från en mängd städer och allmoge kommo
utskickade till herr Nils, och alla lofvade att troget
stå honom bi.
Vid Eriksmessotiden (den 18 Maj) drog Nils Sture åter
uppåt Dalarna för att samla mera folk. Knappt var
han bortdragen, förr än Erik Nilsson kom från Nerike
med en hop allmoge, som han lyckats förmå att följa
sig. I Arboga tog han några af Nils Stures svenner
till fånga, hvarpå han kom till Vesterås och for
fram med mycken stränghet, våldgästande både borgare
och prester. Men när ryktet kom, att Nils Sture åter
närmade sig från Dalarna, drog han sig tillbaka till
Kolbäcksån, der han uppref bron och lade sig i ett
förskansadt läger.
Det dröjde ej länge, förr än Nils Bosson och
Dalkarlarne visade sig på den kort förut lemnade
stranden. Han hade med sig den unge riddaren, herr
Sten Sture, densamme som vi sågo strida så tappert vid
biskop Kettils sida i Hälleskogen. Herr Sten hade 300
man med sig från Gestrikland. De båda herrarne sökte
komma öfver elfven, men det lyckades icke. Dagen
efter midsommar förlorade de vid ett sådant försök
en mängd folk.
Medan de båda herrarne lågo här gent emot hvarandra
på ömse sidor om elfven, kom riksföreståndaren herr
Erik Axelsson dragandes från Stockholm. Hans syfte
var ganska säkert intet annat än att dels känna sig
före i afseende på bönderne, dels att i afseende på
herrarne se, om något var att göra till fördel för
honom. Det talet gick nemligen, »att Erik Axelsson
med flit förde Nils Sture och Erik Nilsson i ovilja
tillhopa, att de skulle förderfva hvarandra.» Och
det är ganska troligt, att så var, ty båda voro hans
motståndare, och hvilkendera som än fölle undan,
så borde han alltid vinna. Emellertid hade han icke
här någon framgång, utan återvände till Stockholm,
och oroande underrättelser från Uplandssidan förmådde
äfven Sturarne att draga sig tillbaka uppåt Dalarna.
Ivar Gren hade en tid varit i nordvestra Upland i
Fjerdhundraland och der med mycken framgång förmått
allmogen att resa sig. Det är ganska troligt att
ett af de medel, som af honom användes, var just att
vältra all skulden för de inbördes striderna på Erik
Axelsson. I Upsala offentliggjorde han bref, som han
sade sig hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
