Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionskonungen och Sveriges konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och genom Skåne och Halland ryckt in i Vestergötland,
der han utan synnerligt motstånd tågade fram till
Skara. Han ämnade sig till Axevall, men den svenska
belägringshären drog sig tillbaka öfver Tiveden, och
då gick Christian nedåt Småland. Då inträffade Ivar
Axelsson med friska trupper i Vestergötland. Med honom
förenade sig det folk, som legat framför Axevall,
och efter en vunnen mindre framgång mot fienden,
gick herr Ivar efter konungen in i Småland. Härifrån
måste han dock draga sig in i Halland. Christian
följde efter och Ivar drog sig ytterligare undan till
Vestergötland.
I trakten af Bjerklunda, vester om Hornborgasjön och
söder om Skara, fattade herr Ivar stånd. Christian
med sin här kom snart efter och en häftig strid stod
mellan dem den 28 Mars. Danskarne segrade och togo
åtskilliga svenska fanor, hvilka sedan upphängdes
i Vårfru kyrka i Köpenhamn, der de voro att se ännu
vid medlet af 1500-talet. Några afgörande följder
hade emellertid icke denna framgång. Christian drog
sig nemligen tillbaka till Danmark.
Men sommaren 1469 samlade sig stora hopar af
Vestgötaallmoge framför Axevall. De skola hafva
anförts af en Otto Thorbjörnsson. Deras afsigt var
att göra ett slut på allt det förräderi, som spans
inom Axevalls slottsmurar. Bönderne förstodo ej sin
tids krigskonst, icke heller hade de någon tanke på
att skona det gamla slottet, såsom möjligen varit
fallet med dem, hvilka förut belägrat det. De ville
blott hafva slut på allt det elände, som de nu i så
lång tid lidit af fienden, och för att vinna detta mål
måtte gerna för dem slottet stryka. De gjorde derför
processen kort. De lyckades kasta eld in i slottet. Må
hända var slottsfolket mindre uppmärksamt mot den
oordnade allmogeskaran. Herr Ivar och hans svenner
måste fly, och det stolta Axevall blef böndernes
byte. »De förstörde det i grund» – antecknade
Vadstenamunken – »och lemnade ej qvar sten på sten.»
En bland de pålitligaste anhängare, som Christian
egde i Sverige, var biskop Cort i Åbo, den samme som
vägrade öfverlemna Raseborgs slott åt Carl. Medan
Vestgötabönderne drogo för Axevall, gick Carl sjelf
öfver till Finland och tvang biskopen att hylla sig.
Konung Christian omnämner detta i ett bref till
allmogen i Sunnerbo härad i Småland. Han beklagar sig
deruti att han förgäfves skickat sändebud till det
beramade mötet i Halmstad, »emedan ingen der mötte på
herr Ivars eller deras i Sverige vägnar». Huru det
kunde falla konung Christian in att skicka sändebud
till Halmstad, när Carls vägran att erkänna det
förberedande beslutet för mötet omkullkastade detta,
förefaller obegripligt. Må hända skedde det endast
och allenast för att kunna med något slags sken af
sanning klaga på Carl och svenskarne, att de genom
sitt uteblifvande vållat krigets fortsättande. I
Danmark begagnade han sig af sina fullmäktiges
skickande till Halmstad och fåfänga väntan derstädes
med mycken framgång. Han förkunnade det på alla
landstingen och beklagade sig öfver det utspridda
ryktet, att han vore den, som vållade krigets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
