Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksföreståndarevalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksens råd skulle komma tillsammans och draga till
endrägt, »ty de sade sig ingalunda kunna längre sådan
tvedrägt lida i landet».
Sammanträdet i Enköping egde också mycket riktigt
rum, men der kunde ingenting uträttas, »emedan»,
heter det, »herr Sten och herr Nils Sture kommo der
intet». Hvad som hindrade Sturarne att der infinna
sig kan knappast hafva varit något annat än de
för året redan började krigsrörelserna. Sten Sture
skall redan i April hafva ryckt fram för Kalmar och
Stegeborg, tvenne slott, hvilka innehades af konung
Christians vänner och höllos honom till handa.
Kalmar innehades af Magnus Gren. Hvad som uträttades
framför slotten af Sturarne är obekant. Den annalkande
stora danska hären förmådde Sten Sture att intaga en
fast ställning i det från Engelbrekts tid bekanta
Kläckeberga, en knapp mil norr om Kalmar. Det var
det förestående riksföreståndarevalet, hvilket nu
ej längre lät sig uppskjutas, som kallade herr Sture
och väl äfven Nils Sture uppåt öfra Sverige.
Ett nytt rnöte hade utlysts till Arboga att hållas
vid Valborgsmessotiden. Hit kommo riksens herrar
och män tillika med borgare och bönder, och »här
skulle nu endrägteliga samtyckas, ho höfvidsman
vara skulle». Åsigterna hos de väljande kunde icke
hafva varit mycket delade, och bättre än något
annat förmådde den öfverhängande faran af konungens
ankomst med sin stora riddarehär de väljande att
förena sig om en man, hvilken visat sig ega förmåga
både vid rådsbordet och på stridsfältet. Om några
högt flygande tankar dvaldes inom Ivar Axelssons
bröst, så var hans enskilda ställning sådan att
han behöfde Sturens hjelp, och kunde då icke vilja
stöta sig med honom. Frågan om hans förläningar var
ungefär samtidigt före i Danmark, och kort efteråt –
brefvet är dateradt den 20 Maj – förklarades han af
danska rådet hafva förbrutit sina län. Härvid kan
man icke underlåta att tänka på den mäktige Erik
Axelsson, hvilken såsom Sveriges riksföreståndare
väl hade blifvit ett säkrare stöd än Sturen för
broderns förestående kamp med Danmarks konung. Men
vi sakna alla närmare underrättelser om dessa
tilldragelser för att med någon visshet kunna döma
om dessa förhållanden. Det enda som för oss visar sig
troligt är, att Sten Sture vunnit ett sådant öfvertag
i folkets sinnen, att han utan jemförelse vid valet
tog försteget framför dessa män.
Hvad Nils Sture beträffar, så visar han sig framför
andra såsom en i allo ädel och högsint man. Var det
någon som vid valet skulle kunnat göra Sten Sture äran
stridig, så var det väl herr Nils. Han hade stridt
folkets strider liksom herr Sten, han var känd och
älskad lika mycket som han, och segern öfver Jöns
Bengtsson var förknippad med hans namn. Han kom dock
icke i fråga vid valet. Men detta oaktadt finner
man icke hos honom den ringaste skymt af ovilja,
utan förblef förhållandet fortfarande mellan honom
och herr Sten det bästa.
Huru vid valet tillgick, känna vi icke; blott det att
Sten Sture erhöll de flesta rösterna. »På det sista
kom det dertill, att de som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
