Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Christian drager till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
luft i högljudt hån. Konungen sjelf skämtade icke
utan bitterhet deröfver. »Herr Sten i all ära» –
skall han hafva sagt – »handlar fåviskt. Han synes
oss fara fram som ett barn, så vi få väl med riset
lära honom att vara stilla. Han slinker mellan skog
och dike och har ej funnit sin like i den konsten. Han
lärer väl springa mindre, när han en gång törs fram,
och vi fått låta honom smaka riset. Han må ej glömma,
att han varit min dräng!» – Sten Sture hade som
gosse varit konungens hirdsven eller, som det med
ett främmande ord heter, page.
»Vänta, vänta, konung Christian!» – utropar vid
anförandet af detta tal rimkrönikans författare,
hvilken haft tillfälle att personligen infinna sig i
danska lägret och der höra de öfvermodiga ord som
föllo – »vänta, herr Sten låter sig nog närmare
lida!»
Ännu mer oåterhållsamt, ännu gröfre var talet hos de
lägre stående krigarne.
»De ville slita hjertat ur borgarenas bröst och
dermed slå dem ögonen ut och i allas åsyn skända
deras hustrur och döttrar.» Det var ett vildt och
rått lägerlif, sådant det visar sig öfverallt, der
krigare till yrket utgöra hären. Största delen af
konungens här bestod af värfvadt folk, som utbildat
sig under ständiga strider än under den, än under
en annan löngifvare, och derunder hade hvarje tanke
på ett högre och ädlare lif slocknat. De kunde
tappert strida, ty det hörde till yrket; men för
hvad de stridde, det var dem alldeles likgiltigt. Den
sinliga njutningen var deras högsta mål, och medlet
var krigstjenst mot god betalning. Det var begynnelsen
till de stående härar, som i våra dagar utarma Europas
länder och folk.
Den dagen skulle dock komma, då löjet förbyttes till
tårar.
De underrättelser, vi hafva från denna i vår historia
så vigtiga tid, låta oss icke följa riksföreståndaren
i hans görande och låtande så noga, som man skulle
önska. Man vet, att han vid vinterns slut var
nere i Kalmartrakten. Man har äfven i behåll gamla
afskrifter af bref, som visa att han i begynnelsen
af April befann sig i Vestergötland. Den 8 April
voro han och Nils Sture i Kungssäters prestgård i
sydvestra Vestergötland nära Hallandsgränsen och
afslöto der med Clas Rönnow, Staffan Bengtsson och
flera ett stillestånd. Derefter finna vi honom i
Arboga, der han väljes till riksföreståndare. Sedan
konung Christian kommit till Stockholm, tager han
uppmärksamheten mera i anspråk, och de få samtidiga
underrättelser, vi hafva, röra honom och de pågående
underhandlingarna i Stockholm. Ett sådant bref visar,
att herr Sten derunder en gång var närvarande i
Stockholm. Hans närvaro der må hafva inträffat mera
än denna enda gång, ehuru han väl mest uppehöll sig
i landsorterna. I Östergötland var han, som vi veta,
den 4 September, då mötet hölls i Vadstena.
Som konungen vid den tiden började tröttna vid de
långsamma och till intet ledande underhandlingarna
samt skrida till fiendtligheter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
