Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sten Stures vård om landets väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huru i sådana mål rätt skulle skipas. En mängd
stadgar utgåfvos, som afsågo bonden och hans
hemman. Landbondens dagsverken, som under konung Eriks
regering ökats till 12, nedsattes nu till 8, såsom
det var före 1416. Så väl landbonde som skattebonde
ålades att enligt lagens föreskrift i Byggningabalken
hafva humlegård af minst 40 stänger, hvarvid humla
växer, och för hvart år sådant försummades skulle
den felande böta 3 öre svenska. På böndernes gårdar
funnos en mängd så kallade husmän, hvilka försörjde
sig såsom skomakare, skinnberedare, skräddare
o. d.; sådana skulle erlägga skatt till hälften mot
bonden.
Dessutom förnyades en mängd äldre stadgar,
såsom om våldgästning, om olaga fogdegästning, om
gästgifvaregårdar, om brobyggnad och vägarödjning
o. s. v.
Hvad bergsbruket beträffar, så hafva vi äfven rörande
det en förordning från Sten Sture d. ä:s tid. Helga
korsafton (den 14 September) var rådet tillsammans
i Stockholm i Gråbrödraklostret, och »der blef ock
rördt och taladt om malmberg, hvad malm det helst
vara kunde, och hvar sådana berg finnas kunna, hvem
de skulle tillhöra, hvad fördel kronan skulle hafva,
och hvad rätter eganden».
Efter långt och mycket talande, »på det att sådana
berg, som hittills lönta[1] och förborgade varit,
måtte härefter yppas kronan och Sveriges rike och
dess inbyggare till gagn och bistånd», kom man till
slut öfverens om det beslut, att om malmberg funnes
på skattejord, skulle kronan hafva sin sedvanliga
tionde, såsom af andra berg vandt är; men låge det
på frälsejord, skulle eganden och hans arfvingar det
behålla, bruka och bruka låta utan någon afgift till
kronan. Dock skulle icke, om malmanledningen låge på
ofrälse jord, någon ega rätt att göra bonden eller
hans grannar något förfång på deras skogar eller
andra egodelar, som dem enskildt tillhöra, utan
deras minne. »Och sade de äldste i rådet, som äro
herr Greger Matsson och andra flera, att så samtyckt
var i konung Christofers tid.»
Kopparberget synes från fordom hafva varit ansedt som
kronans egendom. Såsom sådant visar det sig i konung
Magnus Erikssons dagar. Så var icke förhållandet
med jerntillverkningen, som hufvudsakligen synes
hafva varit enskildes egendom, men för hvilken skatt
erlades till kronan. Hvad som här af Sten Sture och
rådet stadgades, har afseende på sådana malmfält,
som efter denna tid kunde upptäckas. Om ny upptagna
silfvergrufvor talas i både Dalarne och Upland. Kronan
hade sjelf – dock före 1485 – upptagit en sådan i
Films socken i Upland, och Sten Sture gaf en andel
af densamma i förläning åt erkebiskop Jakob. Det är
i öfrigt en bekant sak att de andlige på dessa tider
egnade en synnerlig vård åt bergsbruket, äfvensom att
de egde stora andelar i bergsegendom. Bland annat
vittna en mängd namn derom, såsom uppe i Dalarne:
Bispberg (Biskopsberg), nordost om Säter, och i
närheten deraf Bispbergshyttan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
