- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
447

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sten Stures vård om landets väl - Upsala universitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

detta sistnämnda ändamål förordnades enligt
samma stadga myntare i Kalmar, Söderköping, Åbo
och Stockholm, och för allt gods, som utifrån
infördes till dessa hamnar, skulle inom 14 dagar efter
sedan det blifvit inskrifvet 1 mark lödigt silfver
erläggas till myntet för hvarje 40 markers värde, och
myntmästaren förbjöds strängeligen att mottaga annat
i tull än lödigt silfver. Brott häremot straffades
med 40 markers böter som voro konungens ensak.

Huru missnöjda än hansestäderna blefvo öfver denna
silfvertull, så var den dock icke någon nyhet. Redan
Magnus Eriksson hade till att upprätthålla myntet
stadgat en sådan tull, men förordningen lemnades
snart å sido, och man hör klagas öfver att de, som
skulle uppbära tullen, togo öl i stället för silfver,
hvilket år 1476 sades ske »af gammal sed», men samma
år afskaffades.

Förordningar i samma riktning utkommo äfven under
Sten Sture. Och denna verksamhet, denna omvårdnad
om riket, om den också icke kunde nå och börtrödja
hvarje oskick, visade dock, att en man med kraft
och duglighet och god vilja och – framför allt –
en i allo svensk man stod i spetsen for ärendena
och skötte det hela.

Med skäl kunde derför rimkrönikan låta den älskade
riksföreståndaren säga om sig:

Svenska ville jag alltid väl
och akta att dem skulle ske ingen oskäl,
af all menige man hade jag godt tycke
till krig och örlig bästa lycka.
– – – – – – – – – – – –
På allahahda var god tid,
hvar måtte sig glädja och vara blid.


Men ännu har Sten Sture lemnat ett annat minne efter
sig, som till den senaste efterverld skall föra
hans namn med äran. Det är hvad jan gjorde för
upplysningens befordrande inom sitt land och sitt
folk.

Upsala universitet.

Vi veta, att redan af gammalt funnos skolor i vårt
land. De uppstodo vid klostren och vid domkyrkorna,
och mången gammal underrättelse, såsom folkvisorna,
tala om dem och deras lärjungar. Den undervisning,
som här meddelades, afsåg förnämligast det presterliga
kallet, och i domkyrkoskolorna användes de äldre
lärjungarne till biträden vid gudstjensten, så
att skolungdomen redan från skolan betraktades
såsom tillhörande kyrkan, ett begrepp som så djupt
inrotat sig hos vårt folk, att bonden ännu i dag
ofta anser allt studium vara ett studium att blifva
prest. Derför kallades också de äldre lärjungarne i
dessa skolor »diakoner» eller djeknar, såsom de der
egde kännedom om kyrkotjenstens första grader.
De fattigare af skolgossarne underhöllos genom
insamlingar eller genom gåfvor och donationer,
som för detta ändamål gjordes till skolorna. Efter slutad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 25 11:51:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0449.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free