Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksföreståndaren och de särskilda samhällsklasserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våld mot edsvuren riksföreståndare, skulle
straffas lika som om det skett mot krönt konung.
Riksföreståndaren utöfvade också alla en konungs
både rättigheter och skyldigheter. Han var högste
domare, tillsatte lagmän och häradshöfdingar, han
var högste befälhafvare öfver krigshären, han gaf
tjenistumannum sinom län, men återtog dem också,
när så fordrades, uppbar kronans inkomster samt
förlänade frälse och bortskänkte kronogods. Äfven
i förhållande till biskops- och erkebiskopsval
egde riksföreståndaren samma rättigheter som
konungen. Det var endast en af konungens rättigheter,
som riksföreståndaren icke utöfvade, den att meddela
ridderlig värdighet. Man skulle vilja antaga denna
brist i hans konungamakt som en obetydlighet, men
fåfängligheten var på den tiden lika stor som i
våra dagar, och emedan ingen annan än riddaren fick
bära herrenamn och ingen annan än hans hustru bära
fru-namn, så bidrog detta i sin mån att väcka längtan
efter en konung. Och när slutligen denna önskan gick
i fullbordan och åter en konungakröning föreföll,
utsträcktes – enligt hvad rimkrönikan uppgifver –
riddarslaget ända till barn, som ännu lågo i lindan,
så att följande liksom ursäktande ord läggas i
konungens mun:
Somme barn månde jag till riddare slå,
den som än i tånom[1] låg;
det månde dessa svenska qvinnor vålla,
ty af herrenamn månde de så mycket hålla;
hvar frälseqvinna ville heta fruga,
på det andra skulle sig för henne buga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
