Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Hans kommer till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Henrik Krummedik, Ebbe Munk och Knut Alfsson hade
redan något förut inbrutit i Vestergötland och
belägrat Elfsborg.
Kalmar slott intogs snart, och här infunno sig Arvid
Trolle och Nils Bosson och lofvade å svenska rådets
vägnar undergifvenhet. Det var alldeles i sammanhang
med de förda underhandlingarna, hvilka vi må i
allmänhet anföra, för så vidt som de äro kända.
Den samme Arvid Trolle hade redan föregående månaden
– det var sjelfva trefaldighetssöndag den 21 Maj –
haft ett sammanträde på Leckö i Vestergötland med
den nämnde Paul Laxmand och danska riksmarsken Eskil
Göye. Här förklarade Arvid Trolle, att Sveriges råd
var sinnadt hålla hvad som lofvadt var konung Hans,
om han å sin sida hölle hvad som var Sverige lofvadt;
och man skulle länge sedan hafva fullgjort Kalmar
recess, om det icke varit förhindradt af herr Sten
Sture och hans medhållare och vänner. Trollen omtalade
vidare hvad som tilldragit sig i Stockholm, huru
herr Sten blifvit afsatt från höfvidsmansdömet, samt
huru han begifvit sig till Dalarne och fortfarande
såsom riksföreståndare skrifvit bref öfver allt i
riket. Det hade icke stått i rådets makt att skrifva
till konung Hans, som det gerna hade velat, ty ingen
af rådet vågade begifva sig ur riket; och derför hade
rådet uppmanat Arvid att, der han kunde, söka komma
till tals med de nu närvarande danska herrarna eller
några andra och upplysa om rådets verkliga tänkesätt i
afseende på konungen och recessen. Särskildt lofvade
Arvid för sig och sin son Erik samt för Nils Bosson
och alla vänner, hvilka han kunde draga dertill,
att från den dagen icke erkänna Sten Sture som någon
höfvidsman.
Denna öfverenskommelse på Leckö hemlighölls, men
i en något senare skrifvelse förklarade så väl
erkebiskopen söm flere biskopar, Svante Nilsson,
Erik Trolle m. fl. sin undergifvenhet för konungen
och anhöllo om hjelp. Huru de vågade eller kunde
afsända denna skrifvelse, är obekant.
Såsom Arvid Trolle omtalade på Leckö, synes det hafva
varit svårt för de svenska herrarna att kunna få något
bud till konungen. Riksföreståndaren var vaksam på
allt, och hans män tjenade honom väl. Konungen klagade
ock, att ett hans bref till svenska rådet blifvit af
Sten Sture fråntaget hans budbärare i Telje.
Sedan gingo emellertid Juni månad och början af Juli,
och misssämjan ökades allt mera mellan herrarne och
riksföreståndaren, oaktadt den ingångna förlikningen,
som skulle vara till den 29 Juli. Under tiden kom
konungen närmare sina vänner i Sverige.
Det var om lördagen som konungen kom framför Kalmar,
och redan om söndagen eller den 23 Juli infunno
sig hos honom Arvid Trolle och Nils Bosson. De
öfverlemnade till konungen slottslofven på Borgholms
och Kalmar slott. Konungen ville öfverlemna Kalmar åt
Nils Bosson, men denne tyckte sig ej kunna då mottaga
det, emedan han skulle följa med konungens folk upp
åt Sverige. Konungen lemnade det då åt en sin hofman,
men endast tills vidare, endast »tills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
