Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådsmötet i Stockholm 1501
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och enligt munkarnes anteckning befunno sig öfverläggande rådsherrar
hos konungen, då de förbundne herrarne kommo till Stockholm. Enligt
denna anteckning kommo dessa till Stockholm sjelfva midsommarsdagen,
eller rättare: dagboksanteckningen börjas med deras ankomst.
Men de åberopa sjelfve sedan i sina bref sin närvaro i Stockholm i fastan.
Detta sistnämnda möte skulle då hafva hållits före konungens afresa,
hvilken han måste afbryta till följd af de oroande underrättelser,
som ingingo. Emellertid var detta möte af synnerlig vigt för både
konung Hans och Sverige, ehuru hvad som der förekom måste varit i
hög grad obehagligt och oväntadt. Ett ryskt sändebud ankom nemligen
från Ryssland, och det framlade sin herres, czarens, framställningar
inför konungen i närvaro af menige riksens råd på rådstugan i
Stockholm. Framställningen uppdagade hela konungens förhållande till
Ryssland, huru han hade förmått czaren till krig och huru han lofvat
afträda de tre gisslalagen, som Sverige erhöll genom freden 1323.
Ett par af de anförda punkterna må vi höra utförligare. »Vår
furste af Ryssland», sade sändebudet, »låter eder säga, käraste broder,
hvi skola vi tillhopa bära dessa gamla bref och skrifter och detta förkunna
för allmogen . . . . . Dock bedja vi eder, käre broder, att I
vele draga eder till minnes vårt förbund, med det helga kors kyssning
fullbordadt och stadfästadt, och huruledes oss emellan skrifvet är att
vi samfäldt örliga skulle på Sveriges rike, på det att de land och vatten
skulle återkomma till det herravälde fria, som de af ålder tillegat
hafva. – Vidare låter han (czaren) eder säga, att I, käre broder, nu
vele draga eder till minnes vårt förbund och korskyssning på dessa tre
förenämnda gisslalag, att de skola oss antvardas, nu på det att vänskap
och kärlek skall blifva mellan oss och våra barn och mellan båda
länderna evig ro, vänskap och frid.»
Rörande konung Hans begäran, att de svenske fångarne skulle
utlösas, fick han nu höra följande: »Eder hade ej varit tillbörligt, käre
broder, att bedja om dessa fångar för den skull, att efter eder befallning
var Sveriges rike bådas vår fiende och ovän, och så mycket vårt
folk, som i detta örlog förforo, det förfors, käre broder, för eder skull,
som I sjelfve förmärka kunnen.»
Vi kunna lätt göra oss begrepp om, hvilket uppseende sändebudets
helsning till konungen skulle utöfva på de svenske herrarne. Det är
troligt att till och med erkebiskopen, som varit konungens förnämsta
stöd, och på hvilken denne ännu räknade, ganska betydligt rubbades i
sin tillgifvenhet för konungen. Att mot en kristen makt ingå ett sådant
förbund med kristenhetens fiender, det kunde knappast förlåtas.
Det var att betrakta som ett bedrägeri mot sig sjelf, och konungens
beteende ursäktades ingalunda deraf, att han då sökte vinna Sveriges
krona, hvars landområde han högtidligen utlofvat att icke förminska.
En allmän harm utbredde sig ej blott bland de församlade herrarne
utan öfver hela landet, och intet kunde väl vara mer berättigadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
