Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Christina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eget land, och den krona, som burits af en Margareta,
en Filippa, ja äfven en Dorotea, fördunklades icke
på hennes hufvud.
Besättningen var rätt talrik eller åtminstone
tillräcklig för slottets försvar. Murarne voro
också starka, med våld kunde intet mot dem
uträttas. Att hålla ut öfver vintern syntes icke
blifva svårt. Drottningen gladde sig redan i hoppet
att, när isarna brusto, hon skulle få se danska
undsättningsfartyg lägga till på redden, och då finge
man väl se, om ej en annan dans skulle spelas upp
för dessa herrar. Det svåraste var att förse sig med
lifsmedel, och Heming Gad höll så god vakt omkring
slottet, att hvarje hopp om tillförsel slocknade. Det
återstod då intet annat än att noga se till, att man
icke onödigtvis förslösade hvad man hade, och man
underlät icke att söka hålla modet uppe hos folket
samt begagna hvarje ovarsamhet af de belägrande för
att genom en lycklig vändning kunna ersätta hvad som
blifvit förtärdt.
Men i detta hopp bedrog sig drottningen. Heming
Gad var lika vaksam som hon. Äfven den minsta båt,
som från slottet sökte smyga sig inåt Mälaren,
uppbringades af hans folk. Hans här utgjorde 4,000
man, utom 1,400 ryttare, som skulle i December komma
från Dalarne. Med denna styrka tillbakaslog han lätt
hvarje utfall af slottsbesättningen, och deraf ökades
modet hos hans folk, medan det sjönk och sjönk hos
drottningens. Kanonerna dundrade väl ständigt från
slottet, men utfallen förekommo mindre och mindre
ofta.
Och allt blekare om kind blef drottning Kerstin,
allt oroligare kastade hon sina blickar utöfver de
isbelagda fjärdarna. Huru längtade hon icke efter
storm att bryta denna is, efter sol att smälta den!
Men vintern tog till allt mera och solen beskref
allt mindre och mindre krets omkring polen.
Till följd af den bristande tillförseln uppstodo snart
sjukdomar inom slottet, hvilka ökades af den stränga
tjenstgöringen. Torn och källare fyldes efter handen
med lik, hvilkas förruttnelse utbredde en förpestande
stank, som ännu mera bidrog att öka smittan.
Med skörbjugg och hunger de gåfvo sig svåra,
mången god, fet hästekropp
för kungens skull åto de der opp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
