Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sten Stures sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sveriges rike. En plötslig underrättelse om dödsfallet
kunde medföra ej blott mycken oro och splittring inom
riket, utan äfven stor fara, enär man kunde förutse,
att konungen af Danmark och hans hurtige son icke
skulle lemna tillfället obegagnadt att inblanda sig
i saken. Det enda sättet att förekomma detta var att
iakttaga tystnad med afseende på dödsfallet, tills
Svante Nilsson hunnit försäkra sig om Stockholms
slott, och sådana mått och steg voro vidtagna, att
ingen motsatte sig Svantes riksföreståndardöme.
Derför hette det, att den gamle riksföreståndaren väl
var mycket illa sjuk, han led nemligen af sin vanliga
ögonsjukdom, men dock ville han fortsätta färden till
Stockholm. Bland den dödes svenner fans en man, som
hette Peder Ryveson och som var förvillande lik sin
döda herre. Färden fortsattes nu på det sättet, att
liket lades i en släda, och svennen red sin herres
häst och var iklädd hans kläder, så att ingen som såg
skaran rida fram trodde annat än att det verkligen var
den gamle riksföreståndaren. Och kom någon herreman
och ville tala med honom, såsom det kunde hända,
der nattherberge togs, så låg den trogne vännen
i sängen, och fönstret i rummet var förhängdt, så
att det var skumt derinne, och den sjuke herren lät
ärendet öfverlemnas åt Svante Nilsson.
Sålunda kommo de till Stockholm. Här på slottet satt
fru Ingeborg väntande sin herre hem till julen. Han
kom, men icke mera som fordom. Slottsgemaken fyldes
ej mera af riddare och svenner, som skulle dricka
julen hos Sveriges riksföreståndare. Tyst och osedd
kom han, och herrarne som ledsagade honom voro mer
högtidliga än vanligt.
Vi kunna föreställa oss hennes sorg, när hon sedan
upplystes om rätta förhållandet.
När sedan herr Stens död ej längre kunde hemlighållas,
voro alla mått och steg tagna för hvad som komma
skulle, och herrar och allmoge och köpstadsmän
samlades till Stockholm till riksdag. Hvad som der
skedde, skola vi strax komma till.
Men Sten Stures lik bars in i Storkyrkan och nedsattes
framför S: t Görans altare. Der stod det tills fram
på nyåret. Den 14 Februari fördes det i högtidlig
procession till Gripsholm och det kloster, som han
der låtit uppbygga till jungfru Marias ära.
Men lifvet går sin gång, och dess lagar skifta om i
andra former, och den dödes vilja, uttalad en tid,
gäller icke en annan. I klostret voro ingifne lekmän
och lärde, som uppe skulle hålla Guds tidegärd och
bedja och sjunga för herr Stens själaro. Och klostret
–
jag menar det skall till domen stå,
att ingen skall djerfvas det nederslå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
