Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksföreståndaren majestätsförbrytare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riksföreståndaren majestätsförbrytare.
I September månad 1504 återkom riksföreståndaren
till Sverige. Ett stort rådsmöte hölls påföljande
månad i Stockholm och der uppsattes bref till
all landets allmoge med underrättelser om hvad af
vigt som timat, om det beramade mötet i Kalmar och
om riksföreståndarens resa till Finland. Alla de
församlade herrarne voro så till sinnes, heter det,
att hålla freden och besöka det utsatta mötet, »på
det att bristen icke skulle finnas på deras sida».
Skulle mötet dock icke hafva framgång, »då», heter
det vidare, Ȋro vi alla i den heliga trefaldighets
namn endrägteligen öfverens hvar med annan, att vi
vilja med lif och makt afvärja vårt fädernesrikes
och allas eder skada och förderf mot riksens fiende,
dertill oss hoppas I ock finnens välvilliga till på
eder sida. Ville någon annat säga – öfver honom skall
rättas, som öfver riksens förrädare utan all nåde.»
Vidare sammankallades allmogen, två bönder från
hvart härad, samt köpstadsmän, fyra från hvarje
stad, och frälsemän i landskapen att sammanträda vid
Thomasmessotiden, för att få sig muntligen meddeladt
hvad som var af nöden. Herrar af rådet skulle infinna
sig på de särskilda samlingsställena. I det bref, som
skickades till dalkarlarne, utlofvar riksföreståndaren
att sjelf under den tillstundande vintern komma till
dem »och hjelpa hvar god man, fattig och rik, till
lag och rätt».
Vi känna icke närmare om dessa
landskapssammankomster. Men redan före utgången
af året 1504 ökades bitterheten mot danskarne af
åtskilligt. Belägringsarbetena omkring Kalmar, hvilka
enligt stilleståndsfördraget skulle lemnas i orubbadt
skick, hade blifvit förstörda, så väl de uppförda
skärmarne som de i hamnen nedsänkta stenkistorna, och
den bekante Otto Rud hade ytterligare ökat sitt rykte
med en blodig bragd. Han hade nemligen öfverfallit en
svensk man, Nils Ragvaldsson på hans gård, uppbränt
denna och på det grymmaste farit fram mot så väl Nils
som hans husfru, barn och tjenare.
Det svenska rådet klagade öfver hvad som skett
hos det danska. Detta å sin sida klagade öfver att
allmogen i Kalmar län icke ordentligt utgjorde
sin skatt till slottshöfdingen Nils Gedda, men
lemnade de svenske herrarnes klagomål i öfrigt
obesvarade. Riksföreståndaren och rådet i Sverige
skylde på nöden och fattigdomen i Kalmarorten. De om
dessa saker vexlade brefven finnas ännu i behåll.
Det som skett var redan nog att hålla hatet till
konung Hans vid lif. Det fick dock ökad fart, när
under loppet af vintern 1504–1505 de svenska fångarne
kommo hem. Dessa omtalade, huru konungen med sina
uppenbara sjöröfvare pint och plågat de fångar »af
svenskt blod», som de tagit på sjön, att konungen
efter påsken väntade ett märkeligt antal folk,
»utländska drabanter», samt huru konungen öfver allt
Danmark och Tyskland skrikit ut den ärliga herr Sten
som en uppenbar lögnare och förrädare. Allt detta
var att gjuta olja på elden. Både hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
