Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjökriget 1507, 1509, 1510
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholms skärgård, skinnade och röfvade och hindrade
tillförseln. Fienden begaf sig dock snart derifrån
och, som man trodde, söder ut, men man fruktade,
att han skulle återkomma med förstärkning och våga
ett anfall vid Eriksmessan, då folket drog till
Upsala. Dit bådo Stockholms borgare riksföreståndaren
komma, men försäkrade tillika, att han icke behöfde
hysa någon fruktan för Stockholms stad och slott;
de skulle med Guds hjelp bevaras – heter det i deras
bref till Svante – »honom till nytta och bestånd som
tillbörligt är, natt och dag, stund och timma».
Någon tid efter det de kungliga skeppen visat sig i
Stockholmsskären fick herr Erik Thuresson på Viborg
från Reval underrättelse om, att två danska skepp
lågo vid Nargö utanför Estland, och att de borttagit
en mängd svenska farkoster. Han lät genast utrusta
tvänne skepp och skref till fru Ingeborg, Tönnes
Eriksson och Åbo borgare samt Josef Pedersson på
Åbo slott och den nyvalde biskopen Johannes Olofsson
derstädes att likaledes göra sig redo med folk och
skepp. Endast hans egna och Tönnes Erikssons voro
genast färdiga att utlöpa, och så fort de nalkades
fienden, hissade denne segel och flydde undan.
Omedelbart derpå visade de sig dock åter på samma
ställe, uppbringande svenska fartyg och hindrande all
tillförsel. Tydligen var det Jöns Holgerssons afsigt
att på detta sätt tillfoga Sverige all den skada han
kunde utan att allt för mycket blottställa sin herres
folk och skepp, och då Sverige saknade eller blott
med mycken svårighet kunde få en tillräcklig flotta i
sjön, var utan tvifvel ett sådant under en längre tid
fortsatt utsugande fullt ut lika skadligt som en eller
annan vunnen seger. Och den danske sjöhöfdingen höll
ett vaksamt öga utöfver hela Östersjön. Ingenstädes
på kusterna kunde man vara säker för honom. I början
af Juli visade sig danska skepp i Östgötaskären, och
anstäldes der sådana härjningar, att riksföreståndaren
anförde dem i ett af sina bref till Erik Thuresson
såsom ytterligare skäl för nödvändigheten af dennes
snara öfverkomst till Sverige med skepp och manskap.
Erik Thuresson hade just besvarat det sista af
riksföreståndarens bref och omtalat orsakerna, hvarför
han icke kunnat infinna sig i Sverige, då ett ilbud
kom till Viborgs slott. Det var den 21 Juli 1507,
och budet medförde bref från herr Eriks broder,
Sten Thuresson. Denne befann sig på Åland och
skref till sin broder, att fienden fallit öfver ön
och skinnade och brände. Herr Erik blef bestört, men
han drog genast försorg om, att skepp och folk skulle
afgå till Åland, och underrättade riksföreståndaren
härom i ett tillägg till sitt bref.
Sten Thuresson (Bielke) satt vid denna tid borgherre
på Kastelholms slott på Åland efter herr Erik
Johansson (Vasa). Herr Sten synes i kraft och
vaksamhet hvarken hafva liknat sin broder eller sin
företrädare i slottslänet herr Erik Johansson. Denne
hade om hösten 1505 manligt afslagit ett anfall af
fienden, och herr Sten synes deraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
