Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjökriget 1507, 1509, 1510
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omtalade tillika, att konungen längesedan skulle
hafva uppgifvit Kalmar, om icke Jöns Holgersson varit.
Men på Åland rådde starkt missnöje, till en del
må hända förorsakadt af andra omständigheter än
krigets tunga. Sven Myra hade kommit öfver dit, men
kort förut hade Erik Thuresson och de finske herrarne
ditskickat Didrik Hansson med omkring 150 svenner att
vara fogde på slottet. De förde ett banér, på hvilket
stod ett kors med riksföreståndarens vapen i korsets
fyra hörn, och Didrik hade verkligen tagit slottet
i besittning och vägrade öfverlemna det åt Sven
Myra. Mot Didrik Hansson visade en del af allmogen
stor olydnad, och detta tillskref han Sven Myra. När
han fordrade skatten af dem, svarade de, »att herr
Svante måste taga den med makt, om han ville; komme
konungen, ville de antvarda honom skatten». Det var
egentligen allmogen i två socknar, som höllo med
konungen. »Hvar», sade bönderne, »var herr Svante i
somras, då vi vordo röfvade och skinnade, och ingen
var af svenske herrar, som oss ville försvara!» Något
derefter, när bönderne samlade sig vid kyrkan för att
höra messan, kom ytterligare ett bud från fogden med
befallning till dem att aflemna skatten. Men bönderne
stormade till och afväpnade fogdesvennerna, ropande,
»att de icke hörde konungen deras herre till».
Härigenom uppstod brist på slottet, och deraf uppkom
starkt missnöje bland svennerne, så att de tyskar,
hvilka tillhörde Erik Thuresson, gjorde myteri
och hade slagit ihjel fogden, om denne icke lyckats
undkomma till Åbo. Derifrån redogjorde han i bref till
riksföreståndaren för alltsammans, och ett öppet bref,
som utfärdades af Erik Thuresson, fritager honom från
all skuld rörande förhållandena på Åland.
Följande året fick Nils Eskilsson (Banér),
som var gift med Ingeborg Larsdotter (Tott), en
brorsdotter till Erik Axelsson, Kastelholms slott
och Åland i förläning. Af ett bref från denne
till riksföreståndaren kan man se, huru bedröflig
ställningen var på Åland. »Är här ock förbrändt uppå
landet», skrifver han, »120 gårdar, som jag ingen
skatt uppbär utaf i detta år. Hafver jag ock ingen
del haft att förtära» här på slottet, utan det jag
hafver köpt för mina penningar.»
Året 1509 var åter ett oblidt år för vårt land. Den
danska flottan anfördes nu af Otto Rud och Severin
Norby. Efter att hafva härjat och bränt på kusterna
och förstört handeln mellan Sverige och Reval,
seglade de uppåt finska skären. Här anföllo de
Åbo. Det var om natten den 2 Augusti. Staden togs,
och ett förfärligt blodbad följde. Borgmästarnes
och rådets svenner samt alla de, som voro beväpnade
nedhöggos. Staden plundrades under fyra dagar, och det
byte som togs påstås hafva uppgått till många gånger
den summa, som konungen årligen fordrade i skatt från
Sverige. Sjelfva domkyrkan skonades icke. Biskopens
silfverstaf, hans perlbroderade biskopsmössa och
dyrbara skrud togos, utom allt annat af värde, såsom
helgonbilder, kalkar och andra kyrkokärl. En mängd
af de rikaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
