Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Underhandlingarna med Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttermera styrka, och vill dermed bringa förakt öfver
vårt fädernerike och oss sjelfva, hvarom talats både
innan och utan rådet. – Derför är rådligt att vi alle
samfäldt hjelpe till att afvärja vårt fädernerikes
skada och förderf med allvarlighet, som största makt
uppå ligger.» Detta bref uppsattes den 26 Mars 1506.
Det var härom som riksföreståndaren i April från
Jönköping underrättade Erik Thuresson i Finland,
omtalande tillika danska konungens benägenhet att mot
en viss penningesumma afstå sina anspråk på Sverige,
»det mig hoppas ej skall ske», skrifver han, »så
länge jag och flera vänner lefva till riksens gagn
och bestånd».
Derpå följde krigshändelserna under det nämnda året,
och Kalmar stad intogs med storm af Heming Gad. Modet
lifvades deraf hos Sveriges män. Man ser ej till
några underhandlingar under året. Först det följande
förekomma åter sådana.
Riksföreståndaren med några herrar af rådet skrefvo
i Februari 1507 till Danmarks råd och den 7 April
erhölls svar från de danska herrarne. Det är till
sitt innehåll ganska upplysande, synnerligast med
afseende på stridsfrågans uppfattning i Danmark.
Om kriget och om den svenske riksföreståndarens klagan
öfver den i Kalmar 1505 fälda domen heter det, »att
det var beklagligt att riksföreståndaren ej sjelf
kom till Kalmar. Hade han det gjort, hade mycket
blifvit satt tillbaka som nu skedt är, och mycket
godt framkommit, som nu ogjordt är. – De svenske
kunde sjelfve märka, hvaraf detta krig uppkommit,
huru deras käre och nådige, deras korade, krönte och
krismade herre och konung med våld blifvit trängd af
sitt rike och desslikes hans nådes furstinna blifvit
belägrad och utkörd från land och län utan rättegång
i någor måtto».
»Käre vänner», heter det vidare, »I kunnen ock sjelfve
väl förmärka, huruledes denna fejd må kunna sättas
af med mindre vår
nådige herre kommer till sitt land och rike
igen. – – – Och tviflar
ej, att edert herradöme är ju kristeligt folk,
att I ju allvarligen öfvervägen det bann af vår
heligaste fader påfven och kejsarens akt, som öfver
eder förkunnad är, och hvad förderfveligt som derför
Sveriges rike kan öfvergå.»
Ville de svenske återtaga konungen i sitt rike,
skulle de skicka sändebud till mötet i Nyköping på
Falster, som skulle hållas med hansestäderna vid
midsommaren, men om detta ej fölle dem till lämpa,
kunde de skicka sina sändebud till Malmö tre eller
fyra veckor senare.
Det var naturligt, att intet afseende kunde
från Sveriges sida fästas vid dessa danskarnes
fordringar. Men Jöns Holgerssons framgångar under
sommaren tycktes gifva en viss betydelse åt det stolta
språk, som fördes af de danska, och långsamheten
af belägringsarbetet vid Kalmar samt den ringa
utsigt man hade att vinna detta slott bidrog äfven
att hos de svenska herrarne väcka önskningar om
fredsunderhandlingarnes återupptagande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
