Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Underhandlingarna med Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något ljusare. Han skickade ett betänkande till
herrarne, som voro församlade i det meniga mötet af
frälset, köpstäderna, Dalarne och några af menige
allmogen. Det var den 28 Oktober Svante skref detta
betänkande, och rådsherrarne svarade den 12 November
inneslutande tvänne utförliga betänkanden. »Trenne
utvägar funnos enligt deras åsigt, antingen rättegång
inför kejsaren och påfven, eller fortsättning af
kriget, eller ock dagtingan; af dessa trenne saker
tillstyrkte de, på anförda skäl, den sistnämnda.»
Medan öfverläggningarne härom pågingo, ankom bref
från Erik Thuresson i Finland. Han afstyrkte både
freden och hansestädernas bemedling. I afseende på
den förra hoppades han, »att riket väl vore så vid
makt, att man kunde med Guds hjelp hålla denna fejden
ut, så att han (kungen) snart måtte ledas dervid;
dertill ville han hjelpa med lif och den yttersta
makt, han kunde åstadkomma och Gud gåfve makten till;
en uppenbar fejd vore dock bättre än en öfvermäktig,
hemlig och ohuld herre; kunde fred göras utan skada
och utan föraktning för dem alla, så var nog det
nyttigast, dock borde man aldrig taga någon utländsk
kung eller herre, deraf följde intet bestånd».
Hvad vidare rörde hansestäderna kunde han ej finna
det nyttigt »att gifva de hansar för mycken makt och
våld att förhandla sådana saker riken och herrar
emellan, hvarigenom dessa skulle förnedras, men
städerna höjas och förmeras. Städerna kunde icke
umbära Sveriges rike, men riksens inbyggare kunde
få sina behof fylda från Reval. Trängde faran på,
kunde man dessutom taga så många skepp man ville
både af städerna och holländarne. Med handelsförbud
och aktsförklaring skulle konungen icke tvinga dem
(svenskarne) riket utaf. Han hoppades det icke ske
skulle, liksom det förut icke hade skett, att något
rike vunnes med bläck och papper. Sveriges rike
vunnes icke så snart som fienden tänkte, om Gud
täcktes gifva endrägt och inbördes kärlek.»
Erik Thuresson såg sakerna på afstånd och kunde
derföre bättre ofverskåda och bedöma dem. Han skådade
också ett godt stycke längre än herrarne här hemma
samt styrktes i sin mening af de underrättelser,
som han litet emellan erhöll från sina vänner i
städerna. Starkt missnöje rådde nemligen inom städerna
för den afbrutna handeln med Sverige, och efter freden
med kungen voro de nu ångerköpta. »Det vore godt»,
skref derför herr Erik, »att ej vara för hastig;
der skall snart höras ett underligt spel af. – Det
kan med Guds hjelp härefter ske några saker, att
städerna skola bebrefva riket att aldrig härefter
göra sådant förbud mera mot detsamma; dertill skola
goda råd finnas, det första jag kommer tillstädes
och till tals med rådet. Anammer min skrifvelse och
dessa artiklar, som hasteligen skrifna äro, icke till
ogunst; det är gjordt i en god akt och mening.»
Men den stränge riddarens råd uträttade lika litet
som riksföreståndarens. Rådet ville nu till hvad pris
som helst hafva fred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
