Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heming Gad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han vädjar i det följande till herrarnes känsla af
billighet. »Och ändock k. Hans riksens fiende» –
skrifver han – »hafver förhindrat mig i Rom för min
trogna tjenst jag gjort hafver Sveriges herrar och
infödde män, derför hoppas mig, att I vele på den
andra sidan vara på mitt värsta här i riket, konung
Hans och hans parti till stor glädje att det ske
måtte, som ej tima skall, så länge jag hafver vett och
skäl och kan säga nej för orätt. . . Vore ock någon
som något obestånd påskynda vill i riksens tjenst, der
jag nu märkeligen i stadder är, som I alle väl veta,
med stor kost, täring och lifsfara, och något obetänkt
deraf hända kunde, då skall det ej vara min skull,
utan hans eller deras, mig sådana förtäckta stycken
på denna tid påföra vilja. Jag tror ej någon inrikes
vara, afund hafvandes dertill. Jag bor konung Hans
här så nära eller andra riksens fiender på min herres
(riksföreståndarens) befallning, att jag skall för
den skull förstöras. Min tro tjenst af lif och makt
skall vara obesmittad i riksens tjenst natt och dag,
om jag det njuta må och ej så underslås, som mig
säges upplagdt vara.»
Hvad rätta meningen är med det hot, som han icke
otydligt låter undfalla sig med de orden, »om något
obetänkt deraf hända kunde», och med det vilkorliga
i hans utfästande af trogen tjenst, torde vara svårt
nog att afgöra. Han stod för mycket utom de gamla
slägterna, för att han skulle kunnat sätta sig i
spetsen för någon rörelse inom riket, och han var
till själ och hjerta alltför fosterländsk för att
han skulle hafva velat kasta sig i konungens armar –
något som dock väl skulle hafva försäkrat honom ej
blott om lugn besittning af Linköpings biskopsstol,
utan äfven vidare framgång. Tydligen var det dock
Hemings mening att endast skrämma de mäktiga herrarne
till foglighet. Detta visar sig af slutmeningen,
der han tillika vidrör en sak, som ingalunda var
herrarne behaglig.
Sedan han uppräknat de män inom stiftet, hvilka han
ansåg såsom sina anklagare, säger han: »Jag vill komma
utan lejd in för riksens råd och eders herradöme alla
och svara dessa förskrifna (uppräknade) och alla
andra; då skola eders herredöme alle höra, att de
skola få skam för sin möda och ingen tack. Jag skjuter
mig till den menige man i Sveriges rike, dalkarlar,
kopparbergsmän, silfverbergsmän, köpstadsmän, Upland,
Småland, Östergötland och Möre, huru jag hafver tjenat
eders herredöme alle och Sveriges rike, besynnerligen
två herrar, jag hafver tjent Sten Sture, Gud hans
själ nåde, och vår käre herre herr Svante Nilsson,
nu höfvidsman Sveriges och rikes föreståndare.»
Slutligen tillkännagifver han, att just som brefvet
skrefs, stod han i begrepp att draga öfver till Öland
med 200 man, emedan de hade hvarken äta eller dricka
i staden. Derför kunde han ej besvara alla artiklar,
som sig borde, ville det framdeles göra efter sin
bästa förmåga. »Känne Gud» – så slutar han – »att
jag är mer bekymrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
