Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny Riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverige. Det sistnämnda slöts på grunden af 1509 års
fördrag. Det skulle räcka till midsommaren 1513, och
då skulle tolf danska och tolf svenska rådsherrar
träda tillsammans i Köpenhamn för att uppfylla ett
af de tre vilkoren i 1509 års fördrag, antingen att
på nytt hylla konung Hans, eller att antaga hans
son Christian till konung, eller att betala en årlig
ränta af 13,000 mark till konungen och drottningen,
tills hyllning skedde. Lybeckarne skulle närvara vid
detta sammanträde såsom medlare, och hvad de bestämde,
det skulle begge parterna utan vägran antaga, och
mot den parten, som icke ville underkasta sig domen,
skulle hansestäderna hafva rätt att använda våld. För
öfrigt tillades de vanliga bestämmelserna om fred,
ostörd handel, fångarnes frigifning o. s. v. tills
mötet egde rum.
De svenske fullmäktige voro biskop Mathias från
Strengnäs jemte erkedjeknen dersammastädes, Holger
Carlsson (Gera) och Bengt Ambjörnsson, Konung
Hans sjelf var närvarande. Den 23 April uppsattes
fördraget. Efter sålunda väl förrättadt ärende,
såsom det syntes fredsvännerna, återvände de svenske
herrarne hem, och genom de åtgärder, som då vidtogos
af detta parti, såg det ut som om detta velat kriget
fullt ut lika mycket som detsammas motståndare, ehuru
det var färdigt att draga svärdet, icke för utan mot
Sverige och för Danmarks konung.
Vigtiga saker tilldrogo sig här hemma, medan
underhandlingarna med fienden pågingo. Hvartdera
partiet uppbjöd sina krafter att vinna seger öfver
det andra, och danskvännerne insågo ganska snart,
att riksföreståndarvalet i Arboga var ett val blott
och bart på papperet. Partiet sökte vinna fasthet,
möte hölls efter möte, och till slottshofdingarne
skrefs bref med uppmaningar att medverka. »Efter vår
herre hafver kallat den gode herren herr Svante af
denna syndiga verld», skrifver erkebiskopen i slutet
af Mars till slottsfogden på Åbo, »så ligger eder och
de dannesvenner på Åbo makt uppå, att I hafven eder
tillbörligen med den slottslofven. Och tillkräfja
vi eder med detta vårt bref, att I derutinnan visen
eder som trogne dannesvenner bör att göra, icke
tillstädjande flera tillträde på slottet, än att I
kunnen vara herrar derinne, tills I fången vårt bref,
hvem som skall blifva riksföreståndare och det slottet
anamma skall.»
Man hade följaktligen kommit derhän, att man nödgades
i tysthet förbigå valet af Erik Trolle och sålunda
medgifva det förhastade i detsamma. Detta var då
frukten af de hållna mötena. Ett sådant hade egt
rum i Upsala i början af Februari, der äfvenledes
Sten Sture var närvarande. Dagen efter hans afresa
derifrån beslöto de församlade herrarne att ett nytt
möte skulle hållas i Stockholm i veckan derpå, och
bref afsändes till Sten med kallelse att der infinna
sig. Något vidare om hvad som uträttades på dessa
möten känna vi icke, men visst är, att icke vunno
danskvännerne något på dem. Det kan man se af hvad
som derefter följde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
