Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny Riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då egde ett möte rum i Upsala. Det var vid
Eriksmessan i Maj månad (den 18 Maj), så att äfven
mycken allmoge samlat sig till staden. Herrarne af
båda partierna hade talrikt infunnit sig, och äfven
hufvudmännen, såsom hvilka vi få anse erkebiskopen
och Sten Sture, hade instält sig. Från burspråket
på rådhuset talade erkebiskopen till den på torget
församlade allmogen, spörjande den till, hvem den
ville hafva till riksföreståndare. »De gode män
af rådet, som tillstädes äro», sade erkebiskopen,
»hafva samtyckt herr Erik Trolle för en höfvidsman
och riksföreståndare!» När erkebiskopen slutat,
svarade några ur hopen: »Vi vilja icke hafva den
Trolleslägten, de Trollar äro alla af danska arten.»
Man kan lättare föreställa sig, än det låter sig
skildras, hvilket intryck detta svar skulle göra
på herrarne. Omkring erkebiskopen befunno sig
herrarne af rådet, och väl alla som hörde till
partiet. Det utgjordes i allmänhet af äldre män,
hvilka må hända just till följd deraf längtade
efter ro. Den första tanke, som framgick af det
erhållna svaret på erkebiskopens framställning, var
dock den, att om herrarne ville drifva igenom sin
vilja, så måste det ske med våld, och dertill hörde
naturligtvis inkallandet af Danmarks konung, så som
förut under Jöns Bengtsson. Det låter tänka sig, att
den motsats, som partiets syfte sålunda bar inom sig,
inverkade upplösande på partiet sjelft, liksom den
yttersta följden eller underkastelsen under Danmark
omöjliggjorde detsamma. Mötet var derutinnan likt
sin föregångare, hvarom Knut Eskilsson nämner i sitt
bref till Sturen, att herrarne af detta parti långt
ifrån att vinna något, tvärtom allt mera blottade
sin svaghet.
Medan detta tilldrog sig på torget, egde ett annat
möte rum nere på Kungsängen. Der befann sig också
en stor skara allmoge och äfven Sten Sture jemte
de bland herrarne, hvilka höllo med honom. De voro
i motsats till dem på rådhusets burspråk alla unga
och kraftfulla män, hvilka redan derigenom gjorde
ett gynsammare intryck på folket. Herr Sten talade
liksom erkebiskopen till bönderna och erhöll goda
svar på allt hvad han framsatte. Men i hufvudsaken
blef ingenting afgjordt.
Dermed slutade detta möte i Upsala. Som naturligt
var skulle bitterheten hos det parti, som kände sin
underlägsenhet, stiga till ytterlighet. Väl kunde icke
Sturepartiet glädja sig åt seger, men uppenbarligen
var detsammas ställning en helt annan än Trolle- eller
det erkebiskopliga partiets. Det sades sedan, att på
torget funnits bland bönderna förklädde anhängare af
Sturen. »Om de, som så svarade», säger Olaus Petri,
»voro bönder eller några andra i bondekläder, kan man
icke veta, men inga bättre svar fick erkebiskopen
der, än att de sade nej till herr Erik Trolle.»
Detta kan dock vara ett af Trollepartiet utspridt
tal. Man behöfver blott å ena sidan påminna sig,
huru ofta i föregående tider detsamma egt rum, och å
den andra kasta en blick på bitterheten af det hat,
som från denna tid bet sig in i Trolleslägten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
