Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fru Christina och Heming Gad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han. Slutligen gaf man honom det rådet att bruka de
svenska herrar, som voro hos honom och hvilka väl
kände de ädlingar, som befunno sig i staden. Konungen
beslöt att följa detta råd och sände biskop Mathias,
och Erik Ryning jemte flera, men framför alla Heming
Gad, in till staden att samtala med fru Christina
och hennes män samt med borgarne och rådet.
De kommo och fingo företräde för fru Christina. Det
är svårt att säga, hvad den gamle Heming kände, när
han vandrade genom gatorna i staden och när han stod
ansigte mot ansigte med enkan till sin bortgångne
vän – svårare ännu att kunna förklara, huru han
inför denna qvinna och dessa män, inför dessa murar,
sedan femtio år tillbaka stumma vittnen till hans
varma, fria, kraftiga, manliga sinnes sträfvanden
för Sveriges väl – huru han här kunde uppträda med
främlingens tal på sin tunga, bjudande med åttioåriga
läppar sitt fosterland en judaskyss.
Fru Christina ville till en början knappast tro sina
egna öron, när hon hörde denne man tala om den danske
kungens mildhet och nåd och om fred och ro under hans
spira. Hon blef bestört, och allt som talet fortgick,
förvandlades bestörtningen till vrede och afsky. En
helig förtrytelse brann på hennes panna och kind,
när hon vände den kunglige förespråkaren ryggen och
lät bortvisa hela beskickningen. Sådant blef också
mottagandet nere i staden. Borgarena ville icke höra
talas om någon dagtingan, och förbittringen hos dem
blef så stor, att gamle Heming Gad så när fått sätta
lifvet till. En som hette Peder Fredag lopp till och
hade slagit ihjel honom, hvar så icke doktor Heming
lyckats rädda sig. Men likväl gick det icke som fru
Christina och borgarena ville.
Heming Gad gaf icke saken förlorad, och hur han
lade sina ord, så lyckades han efter upprepade
samtal förmå herrarne i staden att lyssna till sin
framställning, och till slut förenade sig äfven en del
af de inflytelserikaste borgarena med dem. Christina
och den öfriga menigheten måste gifva vika.
Sedan saken å ömse sidor var aftalad, begåfvo sig
några utsedde från staden ut till konungen på flottan,
och den 5 September 1520 undertecknades dagtingan
mellan konung Christian och Stockholms stad samt fru
Christina på en holme nära Valdemarsön.
»Med hand och mun, bref och insegel, eder och
förpligtelser» – säger Olaus Petri – »blef dagtingan
der så beslutad, att allt skulle blifva en aftalad
sak och till en fullkomlig ända förlikt, så att nu
skulle intet annat vara än nåd och gunst, och allt
det de af staden, ja, icke allenast de af Stockholm,
utan jemväl det alla svenskar begärde vardt genast
jakadt och samtyckt och bebrefvadt, och än deröfver
lofvade konungen sjelf med hand och mun, att han icke
allenast ville samtycka och stadfästa det, utan ville
ock förbättra det i alla sina punkter och artiklar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
