Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hela medeltiden var ett af de förnämsta i riket,
har till följd deraf en rik historia från konung
Inges tid allt till unionstiden. För så aflägsna
tider måste dock underrättelserna vara ovissa och
sväfvande. Säker historia hafva vi först, då Erik
Glipping tillsammans med Valdemar kom dragande från
Småland in i Vestergötland, der de togo Axevall och
Skara 1277. Peder Porse fick det sedan i förläning
af Magnus Ladulås, och det var här som han aftvang
konungen sin innestående penningefordran. I delningen
mellan Erik och Valdemar i Lödöse 1315 tillföll
Axevall den förre, som bestämde det jemte fem
härad och Vermland till morgongåfva åt hertiginnan
Ingeborg. Efter hertigens död måste dock hertiginnan
afstå slottet och de fem häradena till svenska rådet
1326. Sedan hor man ej talas om det, förr än under
striden mellan Magnus Eriksson och Albrekt, hvilken
fick Axevall genom förräderi af Gerdt Snakenborg
1367. Under den derpå följande striden mellan
Albrekt och Margareta var Axevall af mycken vigt,
och Nils Jönsson Svarte Skåning, hvilken drottningen
skickat att belägra slottet, blef dess höfvidsman,
sedan hon efter sin seger aftvungit Albrekt det
samma. Huru det sedan belägrades af Engelbrekt,
huru det öfverlemnades till Carl Knutsson, känna
vi. Erengisle Nilsson (Natt och Dag på längden) 1437,
Bo Knutsson (Griphufvud) till 1441, Carl Ormsson
(Gumsehufvud) och Knut Stensson (Bielke) voro sedan
slottsinnehafvare. Efter den sistnämndes död 1451 gaf
konung Carl Axevall åt den förrädiske Thure Thuresson,
som måste lemna det åt Thord Bonde, hvarpå slottet om
sommaren 1469 förstördes af vestgötabönderna under
Otto Thorbjörnsson. Axevalla slotts län bestod af
de härad, som lågo i mellersta delen af landskapet,
såsom Valla, Gudhems, Vilske och Laske härad, men
omfattade äfven tidtals strandhäradena vid Venern,
och Vettern såsom Kinne och Kåkinds.
»Hungerstenarnes borg», Agneholm, må vi slutligen
nämna. Det anlades af marsken Erik Kettilsson
(Puke) under kriget mellan Albrekt och Håkan på
1360-talet. Dess sorgliga ryktbarhet under konung
Erik äfvensom dess förstöring känna vi. Beläget på
gränsen till Vermland lydde en del af detta landskap
under slottet som län.
Af enskilda slott och sätesgårdar, som vi i det
föregående lärt känna, må vi nämna Gum (Gvin) på
södra sluttningen af Kinnekulle och Aranäs nordost
derom vid stranden af Venern i Forshems socken. Båda
tillhörde en gång marsken Thorkel Knutsson. Af
Gum fans på Gustaf I:s tid qvar ett stenhus, som
då beboddes, och enligt en sägen i orten skall den
siste, som bott der, hetat Jakob Hase. Ännu i förra
århundradet funnos grundmurarne och källare af huggen
sandsten i behåll. Aranäs skänktes af konung Albrekt
åt Gerdt Snakenborg, ehuru det var Magnus Erikssons
enskilda egendom; men sedan Magnus blifvit löst ur
sin fångenskap, sålde han det till biskopen i Skara,
hvilken redan dessförinnan egde det i pant. Derefter
räknades det för ett af biskopsstolens förnämsta
gods.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
