Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Dalarne bör man skilja mellan det egentligen så kallade
»Siljansdalarne» (Siglisdalr) eller trakten omkring Siljan och de i landskapets
södra del belägna bergslagen, hvilka under medeltiden betraktades
såsom ett för sig, något som vi kunna se af här ofvan anförda
skrifvelser till och från Dalarne, hvari bergsmännen nämnas vid sidan af
»menige man i Dala». Mot slutet af medeltiden se vi ett landsting
gemensamt för hela landskapet hållas i Tuna.
En ort som vi i det föregående sett omtalas är Hedemora, »Hedemora
by». Den erhöll stadsprivilegier 1459. I närheten deraf anser
man att Borganäs slott skall hafva legat, ehuru man äfven vill
förlägga det längre norrut vid Hushagen i Stora Tuna socken.
Upland är sedan slutet af 1200-talet det gemensamma namnet
för de gamla folkländerna, men begagnades äfven i södra Sverige för
att beteckna Mälarelandskapen i allmänhet. Landskapet sträckte sig
från Sagån till hafvet med Ödmorden till gräns i norr och i söder
omfattande, med undantag af Eckerön, alla Mälarens öar öster om
Björkfjärden samt den sydöstra skärgården, der Vermdön var den största
ön. Men knappast har under medeltiden något landskap varit så
underkastadt en småningom skeende förändring som Upland. Denna
förändring består i tillökning af land och förminskning af vatten, hvarom
så väl en mängd ortnamn som bestämda uppgifter i samtida skrifter
bära intyg. Flera båtleder funnos i äldre tider både i det inre landet
och i synnerhet närmare kusten, der äfven flera sund blifvit igengrundade
och många öar sammanväxt med hvarandra, dels med fastlandet.
Utom de gamla städerna – Stockholm, Sigtuna, Enköping och
Upsala – förekommer sedan slutet af folkungatiden en ny: Östhammar.
Slottslänen voro Stockholms, Svartsjö, Stäkes, Upsala, Östhammars.
Stockholms län omfattade sydöstra delen af landskapet eller
ungefärligen hela den del som hör till det nuvarande Stockholms län med
undantag af de nordligaste häradena samt Erlinghundra härad. Om
slottets byggande äfvensom om de många vigtiga tilldragelser, hvilkas
minnen äro förbundna med detsamma och med staden, böra vi på detta
ställe icke upptaga rum, utan hänvisa till det föregående.
Svartsjö län bestod af Färingsön jemte Munson. Det gamla
folkungagodset Svartsjö skänktes af Ingeborg, hertig Valdemars enka,
till Upsala erkebiskopsstol, men återförvärfvades af konung Magnus
Eriksson mot utbyte af egendomar på fasta landet. Svartsjö var
enligt en anteckning af Arvid Trolle bland de län, som plägade ligga
under konungens fatabur, men det utförlänades så väl till Carl Knutsson
af konung Christofer som sedermera till Sten Sture den äldre af
konung Hans och af rådet till Svante Nilsson i ersättning för hans i
Finland lidna förluser. I unge herr Stens hand var det för en tid ett
»styrbiskop» gent emot Almarstäk.
Stäkes län omfattade de tre häradena Bro och Håbo vester och
Närlinghundra öster om den från hedenhös bekanta farleden –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
