Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landet - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallades äfven munkarne. Denna orden yrkade en
strängare afskildhet från verlden än Cistercienserne
och kom derför i strid med dem. Först på Sten Stures
tid väcktes fråga om denna klosterordens införande
i Sverige, och tvänne af de mest framstående männen
verkade derför, nemligen erkebiskop Jacob och biskop
Kort Rogge i Strengnäs. På det möte i Telje 1491, der
Sten Sture ville nedlägga sitt riksföreståndardöme,
beslöts att orden skulle inkomma här i riket och
»förses med ställe, ränta och byggning». Platsen var
dock ej så lätt funnen, men då erbjöd Sten Sture och
hans gemål Ingeborg Åkesdotter (Tott) Gripsholm,
som herr Sten år 1472 tillbytt sig mot Näsby
gård i Södermanland. Sålunda uppstod på det gamla
slottet Gripsholm Sveriges enda Carthusianerkloster,
hvaromkring snart en mängd bostäder uppväxte, som
sedan blefvo en stad med samma namn som klostret,
Mariefred. Att gamle herr Sten här fick sin hvilostad,
veta vi, liksom att klostret blef en tillflykt för
gamle erkebiskopen Jacob Ulfsson, hvilken också der
utandades sin sista suck.
Vi böra slutligen omnämna några orter, som tillhörde
andliga ordnar af en annan art, nemligen de andliga
riddarordnarne Johanniterne och Tyska orden. De förre
egde ett hus i Eskilstuna öster om Thorshällaån,
der sedan kungsgården bygdes. Under den senare
medeltiden upphörde desse Johanniter att vara riddare,
så att de för denna tid äro att betrakta som vanliga
klosterbröder. Krokek på sluttningen af Kolmården vid
den allmänna vägen från Södermanland till Östergötland
var ett Johanniterkloster, som börjar omtalas vid
år 1440. Längre söderut i Mönsterås socken norr om
Kalmar egde orden ett kloster, Kronobäck, som under
folkungatiden var ett hospital och då förekommer
under namnet Öknabäck. Socknen hette Mölstadha,
men emedan klostret var det förnämsta i socknen och
vanligen kallades med sitt latinska namn
monasterium, förändrades socknens namn så småningom till
»Mönsterås». Lemningar af klostret såg man ännu 1720
i ena hörnet af trädgården till öfverstebostället
Kronobäck, och utgjordes de af en stor hvälfd port
och några murar, en del i grund nedfallna, hvilka
voro af gråsten.
Tyska orden, som för en tid egde Simonsö, hade genom
junker Carls testamente fått åtskilliga gårdar i
Sverige, bland hvilka Tullgarn och Bergshammar. Under
unionstiden egde orden de här ofvan nämnda godsen
Häringe och Årsta m. fl., hvilka alla inköptes af
Erik Axelsson (Tott) 1467.
Folket.
Folklynnet var till sina hufvuddrag fortfarande
detsamma. Så hade Odinslärans grundsatser grott in
i folkets sinne, emedan de voro så öfverensstämmande
med folkets hela själsriktning och böjelser, att ännu
fortfarande stridernas gny var den käraste musik för
det svenska örat, och striden var ofta sjelf sitt eget
mål, ehuru den helgades af korsets tecken, såsom vid
de korståg, hvilka företogos österut och hvilka kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
