Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samhällsförfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beslut fattades, vittnande om denne erkebiskops
allvarliga nitälskan för presterskapets sedliga
förbättring. Intet dylikt möte hade då hållits sedan
år 1441, och sedan den tiden hade sedeförderfvet
icke så litet tilltagit äfven inom kyrkan. Också röra
bland de 42 punkter, i hvilka Arboga mötes beslut är
affattadt, icke få presterskapets lefnadssätt och äro
rätt stränga. Särskildt hade svenska presterskapet
icke utan mycket knot underkastat sig celibatet och
allt för ofta tagit sig ersättning i concubinat,
hvilket väckt föga anstöt inom församlingarna,
men nu stadgades, att ingen prest finge i sitt hus
hafva en »mulier suspecta» (misstänkt qvinna),
ännu mindre en concubina, vid äfventyr att först
straffas med böter och penitens, sedermera med
suspension och slutligen med afsättning, och de som
lärde, att ogifta personers köttsliga umgänge ej
vore en dödlig synd, skulle såsom kättare bannlysas,
lika väl som de, hvilka förnekade helvetets tillvaro
eller plundrade skeppsbrutne. Vidare förordnades,
att vid hvarje domkyrka borde finnas en »reformator
scholarium» för att hafva tillsyn öfver de blifvande
klerkernes både undervisning och seder. För öfrigt
utfärdades åtskilliga föreskrifter om presternes
klädedrägt, om fastor och messor, om domkapitlen,
hvilkas betydenhet man ville förstärka, om kanikernes
tjenstgöring, om upprättande af sjukhus vid hvarje
domkyrka, m. m.
I fråga om biskopars tillsättande
stadgades i Vestgöta-lagen: »När biskop skall väljas,
då skall konungen tillspörja hela landet (landskapet),
hvilken de vilja hafva. Han skall bondeson vara. Då
skall konungen sätta honom staf i hand och ring på
finger, och sedan skall han i kyrka ledas och på
biskopsstol sättas, och är så fullkomligen vald
till biskop och skall vigsel emottaga.» Men ända
från medlet af 12:te århundradet, då svenska kyrkan
förklarades för en sjelfständig kyrkoprovins, hade
det ansetts vara en kanonisk rätt, att presterskapet
sjelft genom de vid stiftskyrkorna anstälda kanikerna,
fritt valde sina biskopar, hvilket val dock skulle af
påfven bekräftas. Allmogen synes ock snart nog hafva
frånträdt sin rätt att deltaga i biskopsvalen; men
så väl unionskonungarne som den infödde konungen och
hans efterträdare riksföreståndarne yrkade, såsom
vi i det föregående vid flera tillfällen sett, att
bestämmande inverka på dessa val, så mycket hellre
som biskoparne nästan alltid tillika voro medlemmar
af rådet. Påfvens rätt att bekräfta valet erkändes
dock, hvarför också, när denna bekräftelse uteblef,
den utsedde icke fick namn af biskop, utan endast af
electus, såsom vi sett vara förhållandet med Heming
Gad. De underordnade presterne, sockenpresterne,
valdes eller, som det hette, kallades dels af
församlingarna, dels af enskilda män. Enligt
Uplandslagen – och dennes stadgande härutinnan ingick
sedan i Christofers landslag – egde biskop att pröfva
de förres skicklighet. Godkändes icke denna eller
skedde icke kallelsen i rätt tid, egde biskopen att
förse kyrkan med prest. Enskild man kunde kalla prest,
om han byggt kyrkan eller skänkt så mycken jord,
att den var tillräcklig för hennes underhåll. Han
erhöll då fadurliker raetter eller jus patronatus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
