- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
31

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Befrielsekriget begynner - Den första segern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de ej rätt, och utgången kunde blifva sådan, att den senare villan blef värre än den förra.

Så snart underrättelsen härom kom till Gustaf, beslöt han att sjelf draga till Helsingland och tala till bönderna. Han delade sitt folk i trenne hopar, satte Lars Olofsson till höfding öfver en, den nämnde Peder Svensson i Vibberboda öfver den andra, och drog sjelf med den tredje inåt Helsingland, sedan han gifvit höfvidsmannen och deras underordnade föreskrifter om hvad de egde att iakttaga under hans frånvaro. Det var vid påsken – den inföll detta år i början af April – som Gustaf i spetsen för sina Dalkarlar red in i Helsingland. Han red tvärt igenom landet till Norrala kungsgård, och här från den gamla ättehögen tilltalade han Helsingarne. Hans ord voro lika kraftiga och bevekande, som när han tilltalade Dalkarlarne, men han fann dock icke här villiga öron. De äldste gingo tillsammans och öfverlade och gåfvo honom sedan det svar, att hans och Dalkarlarnes företag syntes dem betänkligt, och att de först ville se, hvart ut det skulle bära för dem; de bådo derför att de ännu skulle blifva förskonte och att Gustaf måtte vända sig till Gestrikland; de skulle nog veta sin tid.

Gustaf fann, att intet vidare för ögonblicket var att göra, utan drog söderut in i Gestrikland. Här hade han bättre framgång. Folket slöt sig till honom och i synnerhet fann han anhängare i Gefle stads innevånare, hvilka svuro honom trohet. Från alla håll kommo män, både borgare och herremän, fram ur skogarne och förenade sig med honom. Bland herremännen nämnas Peder Fredag och Jöns Warg. Gustaf drog tvärt öfver Gestrikland åt Dalgränsen tillbaka och framkom till Husby kloster. Här mötte honom underrättelser, som för honom och det påbegynta befrielseverket voro af yttersta vigt.

Den första segern.


Gustaf hade redan innan han begaf sig till Helsingland uppgjort en plan för de första krigsföretagen, för hvars utförande han dock behöfde betrygga sig så väl genom Helsingarnes medverkan som genom att sprida uppresningen söderut. Denna plan gick ut på att eröfra Vesterås. Medan han sjelf drog till Helsingland, färdades den raske Peder Svensson omkring i Tuna och Hedemora socknar och förmådde dessa att hylla Gustaf, och samtidigt drog en frälseman Olof Bonde, soom också förenat sig med Gustaf, omkring i Nora och Lindes bergslag, Åkerbo härad och delar af Nerike, hyllande öfver allt allmogen till Gustaf Eriksson. Det var nu meningen, att Olof Bonde skulle från vester rycka an mot Vesterås och Gustaf sjelf norrifrån, så att staden skulle anfallas från tvänne sidor. Underrättelser, som ingingo från Stockholm om hvad som der förehades, förmådde dock herr Olof att lemna befälet öfver det i vestra Vestmanland och Nerike sammanbragta folket åt Peder Uggla. Sjelf skyndade han åter till Dalarne och till Peder Svensson.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free