Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tilldragelserna söder om Mälaren - Den nye riksföreståndaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det var icke lätt att säga, hvilka åsigter biskopen hyste om det som nu timade. Han var en fosterlandsälskande man, mer än prelaterne i allmänhet varit det i de föregående tiderna, men han var ock den katolska kyrkan och sin makt såsom biskop högeligen tillgifven. Derför kunde han väl icke vara tillgifven konung Christian, som så blodigt och egenmäktigt slagit omkring sig bland den svenska kyrkans öfverhufvuden, men å den andra sidan stod just detta Christians framfarande i allt för friskt minne och framgången af befrielseverket var ännu allt för oafgjord, för att han skulle velat taga ett förhastadt steg att gå befriaren till mötes.
Gustaf hade redan i Juli från Vesterås tillskrifvit biskopen. Nu rådgjorde han med sin fältöfverste, hvilka mått och steg vore att vidtaga med den myndige prelaten, som inneslutit sig på sitt fasta slott Munkeboda. Med sin vanliga rättframhet svarade den käcke krigsöfversten: »Det kostar blott en dagsresa till Munkeboda, så skall väl den saken göras god.» Biskopen låg på sitt slott och lurade efter tidender från Danmark – heter det i krönikan – mera till de svenskes skada än gagn. Han ansåg naturligtvis händelserna ännu ej hafva tillräckligt utvecklat sig för att fatta ett bestämdt slut. Det blef dock denne biskops öde, att händelserna liksom växte honom öfver hufvudet. Att med makt tvinga den ansedde mannen var något som Gustaf ville i det längsta undvika. Han skref derför ytterligare till honom och afmålade konungens ogerningar och rikets tillstånd, men tillade, »att derest icke biskopen snarligen begåfve sig till honom och muntligen läte sin mening mot riket förstå, skulle han oförtöfvadt hafva gäster att vänta.»
Sjelf begaf sig Gustaf med detsamma på väg till Munkeboda med ett godt tal folk. Så snart underrättelsen härom kom till biskopen, fann han genast, att han måste bestämma sig för det ena eller andra, och red så ut från Munkeboda omgifven af ett talrikt svennefölje. I Skärkinds prestgård möttes han och Gustaf. Här svor den förre tro och lydnad till den senare och öfverlemnade åt honom en del af sitt följe, hvarpå de tillsammans redo till Linköping, der Gustaf utskref en herredag till Vadstena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
