Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle för Danmark verka mycket godt genom den sammanhållning, som dessa borgarmöten måste åstadkomma, så måste man ur synpunkten af de tre rikenas förening beundra skärpan i denna blick, hvilken tycktes hafva funnit ett af de otvifvelaktigt verksammaste medlen för vinnandet af detta syfte. Den förening, som yttre tvång endast gjort allt mera omöjlig, ville Christian, sedan han först undanröjt de förnämsta hindren – de svenska herrarne – bygga upp på den stadiga grunden af verkliga gemensamma fördelar. Handeln bildade en sådan föreningsgrund, och här ville han icke blott liksom inifrån binda de tre rikena tillsammans, utan äfven verka en omstörtning af alla bestående förhållanden. Det var ej nog med att han gynnade holländarne på Lybecks bekostnad, han ville åstadkomma en stor nordisk handelsförening efter hanseatiskt mönster och sålunda flytta handelns hufvudsäte från den södra stranden af Östersjön till den norra.
Redan när han satt vid gästabudsbordet hos Gorius Holst, strax efter det han fått Stockholm i sina händer, skall Christian hafva yttrat märkliga ord i detta afseende. Någon af de närvarande rådsherrarne prisade hans lycka att nu hafva trenne kronor i sin hand, och han skall dertill hafva svarat: »Jag kan icke rätt fröjda mig öfver mina länder och riken, så länge jag icke har Lybeck i mitt våld, och jag har haft stor möda och mycket arbete, innan jag kunnat spänna det löst från Sverige; hade det icke lyckats mig att afbryta förbindelsen mellan Lybeck och detta rike, hade eröfringen deraf blifvit oss omöjlig.» Strax efter sin kröning kallade han borgmästarne i Köpenhamn och Malmö till Stockholm att underhandla med borgmästare och råd derstädes om ett handelsförbund mellan rikena, ett fördrag som också afslöts den 4 December 1520. Det stora nordiska handelsförbundet skulle hafva sina hufvudnederlagsplatser i Stockholm och Köpenhamn, samt en österut i Finland och en vesterut, sannolikt i Nederländerna.
Tanken var storartad och värdig en efterträdare till unionens stiftarinna. Tiden var ock mogen för en omhvälfning i detta afseende, men den skulle verkas genom andra medel och andra händer än Christians. Det är dock klart, att för Lybeck var en konung med sådana planer och tillika en konung med så hejdlös styrka i utförandet högeligen farlig, och man behöfde ej anstränga sig för att finna, att om dessa konungens planer genomfördes, Hansan och Lybeck sett sin makts och sin storhets bästa dagar.
Det är klart att ju mera konungens afsigter blefvo bekanta i den rika hansestaden, desto mer skulle man der börja se sig om efter medel att motverka honom. Man hade i det längsta fogat sig efter konungens vilja. Den 28 Juni 1519 hade, under bemedling af Christians farbroder hertig Fredrik af Holstein, ett fördrag blifvit slutet med Lybeck i Segeberg, enligt hvilket Lybeck förband sig att under ett helt år afstå från all handel på Sverige. Det var om hösten detta år, som den landsflyktige Gustaf Eriksson kom till Lybeck, och på våren det följande året, medan Gustaf ännu befann sig i staden, förnyades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
