Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Christian lemnar Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och begagna sig af den i Norge rådande sinnesstämningen, hade må hända redan nu frihetstimman slagit äfven för Norge. Men Sverige hade nog med sitt eget frihetsarbete, och Gustaf sjelf var dessutom allt för försigtig för att utsträcka sin verksamhet längre, än som var förenligt med hans och fäderneslandets väl. Lika gynsamt var förhållandet söderut i afseende på Bleking, Skåne och Halland, denna kuststräcka, hvars införlifvande med Sverige redan föresväfvade Engelbrekt och som under konung Magnus Eriksson för tre tiotal af år var en verklighet. Vid denna tid tänkte man på fullt allvar i Sverige att åter upplifva denna verklighet.
Gustaf brefvexlade derom med biskop Hans i Linköping. I April kom Seved Ribbing från Köpenhamn, och af honom fick biskopen veta, huru det stod till derstädes, samt skickade oförtöfvadt Seved Ribbing upp till Gustaf, som då befann sig i Upsala. Biskopen medsände ett bref – som skrefs den 15 April – hvari han underrättade riksföreståndaren om ställningen i Danmark och om nödvändigheten att begagna sig derutaf. »Skulle Skåne och Halland någonsin utan svärdsslag komma under Sverige, så skulle det ske nu, om sakerna företogos med allvar och lämpa och framför allt med den skyndsamhet, som var nödvändig, innan skåningarne ännu förenat sig med jutländingarne.» Skåningarna skulle i Maj hålla ett möte för att öfverlägga om hvad som vore att göra med anledning af tilldragelserna i Danmark, och till detta möte skulle – sådant var biskopens råd – Sveriges riksföreståndare och råd skrifva både ett öppet och ett slutet bref, hvartill biskopen medsände förslag, »efter som tiden för riksföreståndaren var kort och han hade mycket att beställa».
Gustaf uppfattade fullkomligt biskopens råd; det var en sak, hvari den nya tiden var fullt ense med den gamla. Han berömde biskopen och inom några dagar afsändes icke mindre än fem bref till Skåne, nämligen tre från honom sjelf – ett till Skånes herrar, ett till Skånes adel och ett till Lunds domkapitel – och två från svenska rådet – ett till de skånska herrarne och ett till allmogen. Hufvudinnehållet i dessa skrifvelser var, »att skåningarne nu borde begagna sig af tillfället och återförena sig med Sverige, med hvilket rike det från hedenhös varit förenadt. Konung Christian hade gjort sig ovärdig konungadömet och att lyda honom vore ovärdigt. Med svenskarne öfverensstämde de till språk och seder, och de skulle blifva bibehållna vid konung Eriks lag, sina fri- och rättigheter samt sina goda gamla sedvänjor».
Så stodo sakerna i Skåne under de första månaderna af år 1523; de nämnda brefven afsändes i slutet af April månad. Frågan om Skåne var af stor vigt, men vida vigtigare var så väl hvad som då tilldragit sig i Danmark, det i brefven åberopade »tillfället», hvaraf skåningarne borde begagna sig, som hvad kort derefter skedde i Sverige. Vi böra först taga kännedom om dessa saker, innan vi afsluta skildringen af de svenska eröfringsplanerna vid denna tid.
Vi veta huru konung Christian retat emot sig så väl Lybeckarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
