Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf den nye konungen i Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läglig – skref Gustaf – dock var han benägen till underhandlingar. Brefven om förnyandet af unionen och konung Fredriks antagande till konung i Sverige voro stälda till menige riksens ständer och inbyggare i Sverige samt innehöllo, »att de honom för deras rätte konung anamma ville efter det gamla förbund, som uti drottning Margaretas tid af Sveriges, Danmarks och Norges ständer med bref och sigill mellan de tre rikena upprättadt var, så att alla dessa tre riken under en konung och herre vara skulle».
Härpå svarade Gustaf med att sammankalla ett möte till Söderköping; det var i Oktober månad. Till detta möte samlades många både andlige och verldslige herrar. Den förnämste bland de förra var biskop Hans i Linköping. Äfven den gamle biskop Ingemar från Vexiö infann sig. Af de verldslige herrarne voro Thure Jönsson och Berent v. Mehlen (riddare) samt Lars Siggesson, bröderne Fleming och Thord Bonde (väpnare) de förnämste; inalles tjugutre andlige och verldslige herrar af rådet. Den första frågan på mötet blef den danske konungens bref om förnyandet af unionen, och den afgjordes utan svårighet. De gamla tiderna voro förbi. Gustaf var allt för öfverlägsen, hade i så hög grad vunnit folkets kärlek och utvecklat en sådan kraft, att de danska anspråken icke mera hade sitt gamla stöd bland rikets store. Svaret till konungen af Danmark uppsattes derför i de mest bestämda ordalag. »De hade utvalt Gustaf Eriksson till Sveriges konung» – hette det – »och voro sinnade att blifva faste och stadige vid den tro, de honom svurit; rådde derför Danmarks konung att öfvergifva sitt uppsåt och den åstundan han hade till Sveriges rike, hvilket konung Gustaf aktade försvara och beskärma med Guds hjelp och nåd.» Mötet bad desslikes konung Fredrik icke bekymra sig med afseende på Bleking och Viken, dem konung Gustaf icke från honom utan från sin rätta fiende konung Christian inkräktat hade. »Så snart någon vänlig handel rikena emellan ske kunde, skulle de till all redlighet upplåtas.»
Då på samma gång sålunda alla den danske konungens tankar på unionen afvisades, förklarade man tillika sitt missnöje dermed, att sådana män som en Gustaf Trolle kunde få åtnjuta skydd i Danmark. Så väl han som hans fader Erik Trolle förklarades för riksens fiender, tills de försonat sin sak med konung Gustaf och riket. En annan svensk herreman, som hållit med konung Christian, Holger Carlsson, hade begifvit sig till Skåne och derifrån begärt lejd att få komma till fäderneslandet igen, och detta beviljades honom. Äfven anhöll man hos konung Fredrik och det danska rådet, att de fångna svenska qvinnorna måtte lösgifvas eller ock giltiga orsaker framläggas, hvarför de qvarhöllos i fängelse.
Utom dessa bref till Danmark, hvilka skrefvos den 18 Oktober, ett till konung Fredrik och ett till danska rådet, uppsattes äfven ett öppet bref till konung Gustaf, hvari rikets herrar och råd försäkra honom sin trohet och sitt bifall till allt hvad han gjort, han som nu var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
