Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Severin Norby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Visborg höll sig ännu flera månader efter Norbys motgångar i Skåne, och dess besättning var sin herre omutligt tillgifven. Då ditskickade konung Fredrik i Augusti flera rådsherrar med skepp och folk, och äfven Norby sjelf var med, ehuru under uppsigt nästan som en fånge. Det gälde att förmå honom gifva sina män fria från deras trohetsed, och med list och våld skall det hafva lyckats förmå honom att gifva sin trogna besättning befallning att aftåga och att öfverlemna slottet åt Lybeckarne.
Sålunda var Gotland i Lybeckarnes våld för att efter en viss tid, som sedermera förkortades, öfvergå i Danmarks. För Sverige var ön i politiskt afseende förlorad och fortfor att förblifva det i etthundrafyratio år.
Men ännu var Severin Norby i stånd att väcka fruktan och åstadkomma buller i Norden. Sedan han öfverlemnat Visborg till Lybeckarne och sett sin besättning aftåga, qvarhölls han som fånge på den lybska flottan för att föras till Lybeck. Han lyckades dock undkomma och uppträdde snart som borgherre på de slott han fått i förläning af Fredrik. Sjelf inseende att han på alla sidor – så från Sverige som Danmark och Lybeck – var omgifven af fiender, började han snart rusta sig mot alla. Hans och konung Gustafs fartyg möttes i sjön och tillfogade hvarandra skada. Gustaf tog Norbys dotter och en af hans förnämsta män, Severin Brun, till fånga, och spänningen blef allt starkare.
Norby rustade sig till anfall på Sverige och begärde tillstånd af konung Fredrik att fejda på detta land, lofvande att allt som han kunde eröfra skulle tillfalla Danmark, hvaremot han ville bestå krigsomkostnaderna sjelf och stå sitt eget äfventyr. Det var Finland som Norby åsyftade. »Der ville han med alla de goda karlar honom tjente söka upprättelse för den mångfaldiga skada, han af Gustaf lidit» – skref han till konung Fredrik. Den gången handlade konung Fredrik ärligt mot Gustaf och Sverige, så till vida som både han och hans råd skrefvo och underrättade om hvad Norby hade i sinnet. Dock var det tillika fruktan för den farlige sjöhjelten, som bestämde detta handlingssätt, ty Fredrik begärde hjelp af Gustaf.
Norby utlopp verkligen med en flotta, hvars besättning utgjordes af bepröfvade sjömän och djerfva stridsmän, men han blef i slutet af Augusti slagen af den danska flottan. Fyrahundra af hans män togos till fånga, och flera skepp gingo förlorade. Sjelf undkom han med återstoden af sin makt till Narva. Här sålde han sina skepp och begaf sig till czaren i Ryssland, Vasilei Ivanowitsch. Äfven här sökte han verka till förmån för sin flyktande herre, konung Christian. Men czaren hade redan i September 1526 bekräftat freden mellan sig och Sverige, och när Norby kom med sina krigsförslag, blef han kastad i fängelse. Kejsar Carl V utverkade hans befrielse efter tre års förlopp, och derefter finna vi Norby i Nederländerna stridande med sin vanliga tapperhet i kejsar Carls härar, tills han vid belägringen af staden Florens i Italien träffades af en falkonetkula, som gjorde slut på hans skiftesrika och rastlösa lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
