Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungen och gammaltidsbiskoparne - Konungen och den nya tidens män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafva ett hus orifvet, der han kan vända ett par oxar uti, om dem så lyster.» – »Vårt rikes frihet» – säger han vidare – »hänger på kyrkan och ridderskapet, ity att allmogen skall alltid lika göra sin årliga skatt, gästning och dagsverke, der de ingen frihet utinnan njuta kunna; ty kronans skatt och ingäld bör icke minskas. Och ty, när kyrkan och presterskapet icke njuter sin gamla frihet på sina bönder, är här ingen frihet taga, utan deras gods läggas öde, för de många husbönder. Och så blifva kyrkan och presterskapet först fördrifna, och sedan derefter kronan utan all tvekan, när de äro borta, som skulle försvara, när derom tränger.»
För öfrigt må vi, medan vi sysselsätta oss med den gamle biskopen, anföra ett och annat som talar till förmån för hans minne. Det nyss anförda brefvet ger dertill rik anledning. Han ålägger den nämnde Petrus att underrätta sig om saltkokning, om skedning af guld oeh silfver, åtskilnaden mellan ädla stenar, sättet att draga jerntråd, apotekarekonst, prisen för böckers tryckning i Paris samt att anskaffa de nyaste böcker i lagfarenheten och ett par andra, hvilkas titlar angifvas och hvilka han ville låta öfversätta för krigsfolket. Tillika ålägger han Petrus att lära sig italienska och i synnerhet franska språket, »det oss» – säger han – »mycket ångrar att försummat hafva». Det är en ande som blickar vida omkring efter medel till sitt lands förkofran och upphjelpande.
En storartad tanke, som förvånar efterverlden, är den att sammanbinda öster- och vesterhafvet med en segelled. Han skrifver derom i ett bref till sin vän Thure Jönsson år 1526. »Vi hafvom dock i alla fall i sommar tänkt oss till Lena till våra landbönder, om vi så få tillfälle med båt eller vagn. Tänken eder till att göra eder saltpannor vid sjösidan; kan vara eder utan skada, när han först kommer till gångs. Item tycker oss väl vara om Lödöse, och är ingen del der vi bättre kunna möta de lybske med. Gud gifve de vore så befäste, att de kunde försvara sig för en skalkehop; sker det så, då skall vara vårt fulla råd, att upp skall skäras mellan Vettern och Venern för forlön och köpmansgods skuld. Sedan blifver Sverige väl vid makt» näst Guds hjelp, så att Öresund och de wendiska städer kunna oss icke tränga.»
Nu är den gamle biskopens tanke en verklighet. Östersjön och Nordsjön äro förbundna genom en kanal. Men mellan denna verklighet och den första tanken derpå, sådan den finnes uttryckt i biskopens bref, ligger en tiderymd af trehundra år.
Utom dessa biskopar visar sig vid sidan af biskop Hans en och annan kämpe för den gamla ordningen, men utan att intaga någon mer framstående plats. Vi få lära känna dem i det följande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
