Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Daljunkaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna sommar dog Sten Stures och Christina Gyllenstiernas äldste son Nils, den för hvilken Daljunkaren gaf sig ut. Ännu på våren detta år vistades han i konungens hof, men i April månad skickade Gustaf honom till hans moder. Han förde då med sig bref till fru Christina från konungen, hvari upplyses om orsaken till konungens handlingssätt. »Vi sända eder son Nils till eder» – heter det – »efter eder egen begärelse, väl förmärkandes, att han ganska föga kan formera sig i tukt och goda seder hos oss, der han ganska ringa vill akta sin tjenst och hafver platt ingen vilja eller kärlighet att vara vid handen, der vi äre, utan hellre undviker och drager sig ifrån oss, ehvad han det bekomma kan; ändock det är oss emot och vi honom derför straffat med ord och skälig aga. Synes oss derför rådeligt, att I på någon tid sänder honom på en annan stad, der han kan yttermera förbättra sig, icke förderfvande tiden fånytteliga.»
Konungen vistades på Gripsholm, när han skref detta bref; det var den 2 April 1527. Huru förhållandet rätteligen var mellan konungen och den unge Sturesonen, veta vi icke. Må hända var konungen för sträng, må hända hade talet om faderns höghet och Sture-namnets höga betydelse samt folkets kärlek till detsamma hos ynglingen väckt tankar, hvilka gjorde konungens befallningar hårdare än de i sjelfva verket voro och alstrade i mån deraf ovilja att dem efterkomma och en öfverdrifven fruktan och skygghet för straff. Hans dödsdag känner man icke; blott att han dog under sommaren detta år.
På konungens begäran skref fru Christina ett bref till så väl Daljunkaren som hans medhållare, hvilket bref upplästes och gjorde bättre verkan än något annat att bevisa, »det den dalatjufven for med idel bedrägeri och lögn». I brefvet till Daljunkaren sporde hon honom, »om han bekände henne för sin moder, alldenstund han sade, att herr Sten var hans fader, och hvar han det ville säga, så vore icke af nöden att bevisa, det sådant vore en uppenbar lögn, ty hon hade icke förgätit, huru många barn Gud henne gifvit hade med sin salige herre, herr Sten». Hon omtalade vidare, att hon för någon tid sedan sett sin förste son Nils Stensson död i ansigtet i Upsala, och den andre sonen, Svante Stensson, visste hon ock väl, hvarest han var. »Men dig» – skref hon, sedan hon uppräknat alla sina barn vid namn – »dig känner jag slätt intet vid. Ditt eget samvete skall vittna, att du ljuger inför Gud och menniskor.»
Enligt konungens befallning upplästes detta bref högt och öfverljudt inför de församlade dalkarlarne. Desse sporde med bestörtning Daljunkaren, hvad han sade till detta fru Christinas bref, och ehuru denne väl kunnat finna en förklaring, som haft sken af trovärdighet för sig, så föll han här ohjelpligt till intet, då han svarade, »att hans kära moder, fru Christina, icke djerfdes allvarligen kännas vid honom, efter han blef aflad och född, förr än hennes bröllop stod». Detta var något som dalkarlarne icke kunde tro. Dalkarlarne, som något förstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
