Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gamla viker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innehållande stadfästelsen å Broddetorpsaftalet med sitt tillägg, som enskilda till Måns Bryntesson och Thure Eriksson, hvilka fingo tillförsäkran om konungens ynnest, blott de ville medverka till Thure Jönssons återkomst i riket. Desse bref äro af den 9 Maj. Då kände konungen således redan, att de båda herrarne afvikit, och han skref samma dag äfven till sin gamle flyktade frände ett bref fullt af värdighet och försonlighet och bad honom återkomma. »Efter gjord gerning ingen undvikning hafver», skrifver konungen, »och vi oss alla efter menniskans skröplighet förse kunna, hafve vi slikt (straff) platt slagit utaf vårt sinne, mera aktande på rikets gagn än på det ’hommodt’ som oss till vår person vederfaret är, och nu för riksens råds och edra söners böns skull öfversett med eder och vändt eder vår gunst och vänskap till.... så sant Gud hjelpe..... Bedja vi derför, att I tagen eder ingen fruktan för det som skedt är, utan gifven eder in i riket igen, blifvandes vid edert arf och eget så hädanefter som hittills.»
Äfven frälset i Vestergötland uppsatte ett bref i samma syfte, och med båda dessa bref skickades en Linköpingskanik och Anders Hansson, som till Vestergötland nedfört konungens dagtingningsbref, till de flyktade herrarne, hvilka då befunno sig i Halmstad. Brefven utöfvade intet inflytande på dem. De skrefvo – det var den 30 Maj – till konungen och tackade för hans välvilja och att han återskänkt dem sin gunst, men då de funno att de skulle erkänna Vesterås recess, »af hvilken allena detta obestånd upprunnet vore», så ville de heller våga lif och hals än blifva befunne hafva beseglat och bebrefvat något emot hvad en kristen man pligtig vore. »Det bästa medlet att upphöja eders nådes rykte» – heter det slutligen – »vore att först tillbörligen straffa dem, som eders nåde det lutheri påfört hafver..... Käre nådige herre, hvar eders nåde värdes gifva oss eders nådes öppna bref, i enlighet med hvad som aftalades i Broddetorp, deruti intet rördes om Vesterås recess, och att vi måtte fritt komma till våra gårdar, gods, ränta och län, och jag Thure Jönsson till hustru och barn» – då ville de återkomma och blifva konung Gustafs trogne undersåtar.
Detta svar jemte den protest, som biskop Magnus lät utgå mot Vesterås recess, öfvertygade Gustaf om de båda herrarnes beslut att icke återvända. De landsflyktige hoppades mycket af den tyska riksdagen, som detta år varit sammankallad till Speier, emot hvars beslut de evangeliske ständerne inlemnade en protest, som gifvit anledning till deras benämning protestanter. Herr Thure talade om denna riksdag i sitt ofvananförda bref. Så väl detta hopp svek som det att inverka på konung Gustaf till de gamla förhållandenas återförande i Sverige. Ingendera af dem kom mera till Sverige, oaktadt konung Gustaf bemödade sig hos Danmarks både konung och råd att få dem till sig utlemnade. De försvunno icke derför alldeles utom synkretsen för de händelser, hvilka beröra Sveriges historia, ehuru de upphörde att utöfva något egentligt inflytande på Sveriges förhållanden. I Thure Jönssons person kan man säga, att medeltidsadeln viker undan för det nya,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
