Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gamla viker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfångatagen med allt sitt folk. Men två dagar derefter kom herr Erik i Norrala, också kyrkoherde, dragande med sina socknemän till Bollnäs prestgård. Domprosten befann sig uppe i loftet och fick derifrån se, hvar bönderne kommo tågande. Antingen nu den anfallande styrkan var större än domprostens, eller han i allmänhet ej rönt den beredvillighet, som han hoppats, är svårt att afgöra, men från Bollnäs stack han sig undan genom en bakport och kom undan i skogen. Alla hans män blefvo fängslade af Norralabönderna, hvilka försatte konungens fogde i frihet och tvungo Bollnäskarlarne att sjelfva taga reda på den undkomne domprosten.
Bollnäsbönderne voro ifrige att godtgöra sitt dåd mot konungens fogde och började genast genomleta skogen. Till slut funno de ock domprosten sittande i en ökstock ute på en stor skogssjö. De skaffade sig då en hop båtar och rodde sakteliga ut på sjön, så att de icke skulle i otid märkas af domprosten. Så fort denne blef dem varse, sprang han upp ur ökstocken, som om han ville kasta sig i sjön. Men bönderne voro då ända inpå honom och grepo honom. I harmen ryckte han guldkedjorna från sin hals och guldringarne från sina fingrar och kastade dem i sjön. Bönderne öfverlemnade honom åt konungens fogde, som förde honom till Upsala och derifrån båtledes till Stockholm. Här blef han satt i ett drägligt fängelse, der ingenting fattades honom, och efter ett par år återfick han sin frihet och sin sätesgård Björnö – det bästa beviset, att mannen var obetydlig. Dock inverkade äfven hans bröders välförhållande på konungens sinne till Göran Thuressons förmån.
Sämre gick det för de herrar, hvilka nere i Vestergötland stått vid herr Thures och Skarabiskopens sida. Sedan konungen haft en sammankomst med Uplandsallmogen vid Gamla Upsala, der äfven fullmäktiga sändebud från öfriga landskap synas hafva varit närvarande, och der han fått sig de gamla klagomålen förelagda samt besvarat dem på sitt vanliga sätt med hänvisande till Vesterås recess och ordinantia, utfärdade han – sannolikt samma dag – ett bref till hela riket, hvari han dels omnämnde hvad som förevarit här vid Gamla Upsala, dels kallade till riksdag i Strengnäs. Två eller tre åldriga och beskedliga män från hvart härad skulle der infinna sig till den 17 Juni. Särskilda bref utfärdades till riksens råd och en del frälsemän.
Emellertid hade Måns Bryntesson och Thure Eriksson satt sig i besittning af Thure Jönssons gård Lindholmen för att visa sin ifver i konungens tjenst och derom tillskrifvit honom, hvarjemte de försäkrat, att de, »så fort de förnummo herr Thures onda grund och mening i Larf, dragit sig ifrån honom» och begärde, att konungen »ville berama ett herremöte, der hvar för sig sin ursäkt och oskuld göra måtte». Konungen svarar dem på denna skrifvelse från Upsala, att han »med riksens råds samtycke i Upland» stämt herremötet till Strengnäs och uppmanade de båda herrarne att der infinna sig med mene frälset från Vestergötland samt med några män af hvarje köpstad och två män af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
