Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Gustafs personlighet och hemlif. Drottning Margaretas död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket förlängas som den förkortades för henne. Derefter förmanade hon barnen till inbördes kärlek och gaf dem sin moderliga välsignelse, hvarpå hon åter fattade konungens hand och uppgaf så sin anda.
Det var mellan klockan tu och tre, och medan alla stodo försänkte i sorg och tårar, blef solen förmörkad, som om också himmelen deltagit i den förlust konung Gustaf nu led. Det kungliga liket fördes sedan till Storkyrkan i Stockholm, der det skulle blifva stående, tills äfven konungen skulle fara samma färd.
Bittert saknade konung Gustaf sin dyrbara Margareta, och det kom snart till synes, hvilket inflytande hon utöfvat på honom. Det hårda och misstänksamma i hans lynne — frukten af det myckna svek och de stora bekymmer han haft att utstå och bekämpa — mjuknade under hennes hand, och konungens hjerta öppnade sig för mildhet och försonlighet, och han fick njuta af den frid som endast ett sådant sinnelag kan njuta.
Följande året förmälte sig konungen åter med den unga Katarina Stenbock, dotter af hans gamle vän Gustaf Olofsson Stenbock och fru Brita Eriksdotter, syster till hans aflidna drottning Margareta. Konungens frieri till jungfru Katarina påminner i flera afseenden om det till den aflidna drottningen. I hemlighet älskade Katarina, sedan hon växt upp till jungfru och var »som ett blomster, ljufligt för alla att skåda», unge Gustaf Johansson (Tre Rosor), en son af Kristina Gyllenstierna i hennes andra gifte med den för oss af det föregående välbekante Johan Thuresson. Denna ungdomskärlek måste dock vika, liksom mostren Margareta Leijonhufvud måste låta sin kärlek till samma Kristina Gyllenstiernas äldre son Svante Sture fara för konungens skull. Gustaf Johansson blef gift med Katarinas syster, liksom Svante med Magaretas, och båda äktenskapen, så väl konungens som herr Gustafs, blefvo lyckliga, nu liksom förra gången. Slutligen finnes äfven en likhet derutinnan, att båda de kungliga brudarna gömde sig för sin friare, innan ärendet var afgjordt. Jungfru Margareta skall hafva gömt sig i en ekkista i ett afsides beläget rum på Ekeberg och Katarina sprang ned i trädgården på Torpa och gömde sig der bakom en buske. Båda drottningarna blefvo emellertid sin kunglige herre trogna och kärleksfullt tillgifna intill döden.
Men mot detta konungens andra giftermål yppade sig från helt annat håll ett motstånd, som af konungen i sjelfva verket icke kunde öfvervinnas. Det var från presterna. De påstodo, att det var för nära slägtskap mellan konungen och Katarina, och förblefvo vid sin uttalade mening, ehuru de hotades med konungens vrede. Ärendet framstäldes först om våren 1552, då konungen vistades i Vesterås, för biskop Henrik derstädes, som i sin ordning rådfrågade sig hos erkebiskopen. Det nämndes då icke, mellan hvilka personer ett sådant giftermål var i fråga, men erkebiskopen förklarade det enligt Guds lag förbjudet, och samma svar fick konungen längre fram på året, då han befalte erkebiskopen att i samråd med biskoparne i Strengnäs och Vesterås afgifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
